Aftonbladet – 15 januari 1864, sida 1

presentation. Följaktligen visade ban sig ett par timmar sednare framför ett annat värdshus eller snarare vinstuga i andra ändan af byn och var snart medelpunkten för en ny folkskaras uppmärksamhet. Nu fogade öfverstens olycksstjerna så, att det bland den talrika gruppen fanns en hästbandlare, som försåg orten med hästar och lemnade sina kunder förmånen att få betala terminsvis. Att se Rosinante och igenkänna honom såsom samma djur, hvilket han för tvenne månader sedan hade sålt till en svåger, som bodde i bergstrakten, var för denne hästhandlare ett och detsamma. Han armbågade sig derföre utan vidare omständigheter genom folkträngseln fram till öfversten och tilltalade honom på följande sätt: PUrsäkta, min goda man, jag skulle bra gerna vilja veta huru ni kommit öfver det er kreaturet. Öfversten kastade en mördande blick på den frågande och sverade vresigt: Hvad angår det er?4 Nå nå, sakta, sakta, sade hästhandlaren helt lugnt. Han var en handfast karl, omkring 40 år gammal, med ett mycket lugnt och stillsamt sätt, men med ett jar ögon, som tydligt förkunnade stt han vid vissa tillfällen just icke var att leka med. 7BSe så, sakta min vän, ni behöfver inte bli så ond och inte förhäfva er så fasligt heller, min bästa herre. Hvarlöre jag frågar er om hästen, skall jag förklara med ett par ord. Jag sålde just den der hästen för kort tid sedan till min svåger, som bor i Racorno. Jag träffade honom sednast i söndags åtta dager, och då var han mycket nöjd med sitt köp och tycktes icke på minsta sätt tänka på att göra sig af med djuret; oc detta är anledningen hvarföre jag undrar huru ni kommit öfver hästen. Det kan vara mycket möjligt att svå er min ändrat tanke och att ni på ett hederligt sätt kommit ötver djuret; men det ken också hända att det förbåller sig annorlunda — och —4