Aftonbladet – 15 januari 1864, sida 1

vid armån, hvars högqvarter var förlagdt i Verona ete. Vincenzo skulle sedan handla i enlighet med utgången af dessa efterforskningar. . isserligen kunde denna fråga framstäl las till mären i den första by de kommo till, men med mindre utsigt att erhälla en lösning deraf, än från en intendent, som är en central myndighet med en mängd embetsmän omkring sig och en polisstyrelse till sitt förfogande. Ett annat skäl hvarför Vincenzo föredrog att vända sig till en intendent var det, att ban kände intendenten i Ibella och således, genom att använda denne gentlemans namn såsom ett slags rekommendationsbref, mera lätt kunde erhålla tillträde till den store mannen, Emeliertid återstod alltid den kinkiga punkten, huru han skulle kunna gäcka öfverstens vaksamma blickar. I detta fall kunde ej nägon bestämd plan uppgöras å förhand, allt måste bero på omständigeterna, och Vincenzo måste vara beredd att göra sig dem till godo. Sedan han sålunda lugnat sitt sinne, beredde sig vår unge vän med lättare bjerta till dagens arbeten. Klockan ver icke mer än sju på tisdagsmorgonen, då öfversten, sittande till häst, intog sin plats framför det värdshus der han hade tillbragt natten, och började sina operationer. För att förklara anledningen till att en folkmassa redan vid en så tidig timme kunde vara samlad i byn och det till på en hvardag, måst2 vi nämna att en kreatursmarknad för ögonblicket hölls derstädes. — Öfversten var icke den man, som försuwmade ett så godt tillfälle till att låta höra sin hymn, att hålla ett litet tal och puffa för sina skapulärer. Hymnen, talet och skapulärerna hade en sådan framgäng bland den talrika menniskomassa, som de församlade, och skörden af småmynt var så uppmuntrande, att vår man, glömsk eller okunnig om Horatii non bis in idem, gaf vika för den starka frestelsen att ännu en gång försöka sin lycka, det vill säga att förekaffa dessa välsinnade individer nöjet af en ny re