Aftonbladet – 14 januari 1864, sida 1

så friskt och svällande af lif i scolskenet ef ter den ymniga regnskuren, och det nyslagra höet epred en så Jjuflig vällukt att den betraktare verkligen måste vara bra svär att tillfredsställa (och lyckligtvis var detta iekae fallet med Vincenzo), hvars hjerta. ej vid gades af en så leende rikedom och yppig vegetation. Det var nära mörkningen då våra båda resande efter tre och en-half timmes vandring stannade vid ett litet värdshus vid ingången till-en by, för att-der njuta förfriskning och hvila. Här blef Pio Nonos hyma åter sjungen och försäljningen f detryckta exemplaren och skapulärerna försöktes som vanligt, wed föga eller ingen förändring af den föregående aftonens program, men med helt olika resultat i afseende på inkasserandet af penningar. Det der församlade sällskapet var ringa tillvantalet, och hvad sm ännu värre var, näetev alldeles renons-på sympatier; värden var butter och tyst samt, att döma af utseendet, allt annat än. fal. len för att mottaga de hemliga förtroendena om.en ung faderoch moderlös yngling, ett jesuiternas ofler — dessa förtroeoden, som hade-bmält-hjertat på gårdegens mönster värdinna och blifvit så rikligt belönade. 8eHan derför ötversten rökt en pipa i dyster tystzad gick hen tidigt till sängs, och så gjorde äfven hans unge följeslagare. (Forte)