Aftonbladet – 13 januari 1864, sida 3

deln; låt oss derföre knoalla i väg så fort som möjligt; ett gästfritt tak skall bli bögst välkommet, och jag tror inte att ett sådant skall vara synnerligt långt borta. De fortsatte nu raskt sin väg, i det Vin cenzo tappert höll jemna steg med hästen och ibland till och med fick försprång för Rösinante, samt med förtjusning insöp de kalla vindfläkfar, som föregå ett oväder. Inom kort började stora regndroppar ati talla, hvilka inom ytterligare en qvart: timma ödfvergingo till ett hällregn och snart förvandlade den djupa dammbädden på vä: gen till en seg gyttja, ur hvilken vår stac: kars fotvandrare ej bade liten svårighet al upplyfta sina fötter. Då öfversten märktå denna kinkiga belägenhet, bad han Vincenzc stiga upp bakom honom och hålla sig fas i hans bälte; den modstulne hästen sporra. des derefter till en snabbare fart och ned satte inom eh halftimmas förlopp sin dubbla af regn alldeles genomblötta, börda vid por ten till ett stort hus. Det gästfria tak, på hvilket Roganti, som väl kände trakten. hade hänsyftat, visade sig denna gång, tvärt emot Vincenzos väntan, ej vara ett värds hus, utan en herrgårdsbyggnad af godt ut seende. Pio Nonos hymn, som de båda männer genast började sjunga, utlockadei förstugar en skara af barn, hvilkas glada rop oct något högljudda stoj redan hade gifvit vic handen ait en munter lek försiggick inut huset. Vid åsynen af den ludne manner tystnade de ifriga tungorna, och en omiss känlig oro visade sig bland den lilla ska ran, isynnerhet då föremålet för dess gry ende farhågor, vinkade åt dem med sin hat och helsade dem med ett inställsamt grin Denna pantomim bestämde de främsta i de! lilla truppen till en skyndsam reträtt, och