Aftonbladet – 13 januari 1864, sida 2

O, Barnaby !S utropade Rosa, halft förebrående, halft bedjande, Eller också, fortfor den gamle trädgårdsmästaren, Sskicka och hemta honom hit tillbaka; men tänk i alla händelser inte mera å den dumheten att söka förmå honom att bära en prestrock.4 4O, Barnaby!4 ropade Rosa ånyo, denna gång i tonen af ett barn som man beröfvat dess älsklingsleksak. uTillåt mig säga dig, sade herr advokaten, att du går ifrån frågan. Nej, inte det bittersta, inte det bittersta!X försäkrade Barnaby helt käckt. JaS, sade palatsets herre, det tjenar verkligen ingenting till att diskutera något ämne med dig, Barnaby; du är alltför despotisk. Ja, nturligtvis är jag det, när jag inte ser mer än en riktig väg, genmälde Bar naby. Jag ska säga er att Vincenzo är inte af ett sådant ämne som man gör prester af. Jag ska säga er att han under dessa sex år har plågats af längtan att sjelf säga det åt er, fastän han aldrig haft mod dertill. Ni behöfver inte följa mitt råd, som ni vet, Ni är herre, och jag tjenare. Skicka honom tillbaka till seminariet, så får ni väl se hvad som blir följden. Och med dessa ord och en grotesk, tafatt hviftning med högra handen vandrade Barnaby mot dörren, Var god och skicka hit Giuseppe, sade herr advokaten. Barnaby stannade, vände sig om och frågade nästan hotfullt: CHvarför det, herre? Det torde böra nämnas att Giuseppe var en mycket intelligent ung man i grannskaet, för närvarande anställd hos herr advoaten, och som de facto hade efterträdt Barnaby i uppsigten öfver godset. Barnäby