Aftonbladet – 13 januari 1864, sida 1

VINCENZO. ) ROMAN I TVENNE DELAR AP GIOVAN NI RUFFINL (Förf. ef Doktor Antonio, Lavinia sn. fl.) Inteodeoten utskrattade mären för hans farhågor; de hade icke den ringaste grund att stödja sig på; ingenting kunde vara mera lädjande än de nyheter som från alla håll inlapo. Man väntade dagligen att Peschiera skuile gifva sig ete. Hurodan utgången af kriget än måtte blifva, kunde mären dock Vita på ast den gamla regimen en gång för alla var tilliatetgjord o. s. v. Herr advokaten andades åter fritt och gillade ånyo i sitt sinne hvarje ord af det nyss så djupt beklägade brefvet. Om han hade kommit för att höra sig för hos herr intendenten, var det icke derför att han blifvit förd bakom ljuset af den der erkecodinon till markis, utan helt enkelt endast derför att hen önskade hafva något pätagligt stöd för alt med tillförlitlighet kunna vederlägga rykten, som förvirrade folks sionen och skapade en orolig jäsning, särdeles i landtdistrikter sädana som hans. Och det komiska af saken var, att herr advokaten cu var fulit och fast övertygad att han alltifrån början hade helt och bållet misstrott markisens berättelse. aZHör på, sade han, sedan dagens all:mäöna Dyheter voro diskuterade, Zinte har vi händelsevis hört tales om min gusons afvikande och den uppståndelse detta väck! inom seminariet? Intendenten hade hört historien derom, je Å, RB. nir 1—8.