Aftonbladet – 13 januari 1864, sida 1

nen berättad på ett löst och osammanhän-; sande sätt. Herr advokaten, som önskade! utt göra intendenten fullt bekant med saken, gaf Barnabys tolkniog deraf, och omtalade; ektorns bref, samt slutade med att med en viss godmodig ekrytsamhet citera sitt eget. svar derpå. Förträffligt! sade intendenten skrattande; men derpå tillade han: Ju förr ni emellerkid gör upp saken, desto bättre. 4Jjo visst skulle jag göra någonting så-; lant!X sade herr advokaten med en slug olinkning. 4Ja, men ni måste dock förr eller sednare öra det. aNej, visst intet. envisades advokaten, helt giad öfver att en gång i sitt lif få spela inexorabilis acer. aMin bäste herre, återtog intendenten, den som måste lefva sida om sida med en pedantisk och envis granne, får inte sjelf visa gig sådan. Presterekapet, min kära vän, kan göra 0a8 mycken nytta, det är en obestridlig sak; och det kan äfven göra 0ss en oberäknelig skada, Gör upp saken i godo, säger jag er, och låt inte er fåfänga störande inverka på gossens framtid och på ert eget lugn. Man ken hålla tio mot ett på att rektorn är färdig att möta er på halva vägen. Följ mit råd och gå och besök honom.4 Mej, inte för allt i verlden, svarade vår sträfve Achilles, som emellertid hade kommit att tänka på att han, sedan nu alla visste alt han var i sladen, ej anständigtvis kunde undvika att göra ett besök bos den myndighet, på hvilken Vincenzos öde berodde. Jeg ekall säga er hvad jag ämnar göra. Jag skall gå och göra en visit hos hans högsördighet biskopen.? Ja, det är bra, sade inteudenten, och