Aftonbladet – 12 januari 1864, sida 2

yttre förvecklingar och att de böra uppskatta dem utan illusion så väl som utan svaghet. De aflägsna expeditionerna till Kina, Cochinkina .och Mexiko, som följt på hvarandra, ha verkligen oroat många sinnen i Frankrike, till följd af de förpligtelser och de uppoffringar, som de medföra. Vi erkänna, att de böra på aflägsna trakter ingifva aktning för våra landsmän och för den franska flaggan, samt att de äfven kunna befrämja skeppsfartens utveckliog; men vi skulle skatta oss lyckliga öfver att se de goda resultater, som E. M. låter oss hoppas, snart förverkliga sig. Vär historias minnen och den mensklighetskänsla, som lifvar oss, väcka våra varmaste sympatier för polackarnes öde. Vi ha med smärta sett, att de tre stormakternas förenade bemödanden icke ha lyckats lösa denna allvarliga fråga enligt edra väl villiga afsigter. Vi kunna icke heller å andra sidan förneka, att Rysslands uppriktiga och hjertliga bistånd varit af nytta för Frankrike i ett vigtigt ögonblick. Vi skulle be klaga, om vårt goda förhållande till denna makt komme att afsvalna. Vi ha derföre med djup tillfredsställelse upptagit den ädla ida om en europeisk kongress, hvartill initiativet skulle lända vårt rike till evinnerlig ära. Frankrike, åt hvilket ni återgifvit glans och ära, är tacksamt mot er, för det ni icke satt dess skatter och dess barns blod på spel för frågor, af hvilka hvarken dess heder eller dess intressen bero. Sire, låt utan saknad otillbörliga fördomar med misstroende möta edra lojala och fredliga förslag. De ädla och sunda idter, som Gud väcker i suveränernas själ till menniskoslägtets bästa, bana sig väg i verlden och slå rot i folkens hjertan. Afbida med lugna edra ädelsinnade ords verkan. Enigt och fast, säkert på sin styrka, förlitande sig på er, fruktar Frankrike icke något anfall; det har nu ingen adtnan ärelystnad än att betrygga sitt lugn, utveckla sitt materiella välstånd genom arbete och fred samt sitt moraliska välbefinnande genom en uppriktig och småningom stigande utöfning af de medborgerliga och politiska rättigheterna. I det nyligen oftentliggjorda utskottsbetänkandet ötver lagförslaget om supplementarkrediten förekommet äfvenledes ett yttrande i samma riktning, Betänkandet glutar med följande ord: Vår pligt är att med kärleksfull aktning varna den verkstöllande makten och hålia henne tillbaka från branten af ett farligt framåtstörtande. Den bästa tillgifvenheten är den, som förstår att säga gagneliga sanningar, då så behöftves. Enhälligt tillstyrka vi att göra slut på Mexikoexpeditionen, icke för hvarje pris, derifrån bevare oss Gud!, utan så snart Frankrikes intresse och ära tillåta det. Uttalandet af denna önskan öfverensstämmer säkerligen med det allmänna tänkesättet i landet. Vi tro, att kejsarens regering skall gunstigt upptaga detsamma. Af den engelska pressens organer framhåller Morning Post huru svårt det är för Englands regering, såsom en konstitutionel styrelse, att gifva bestämda försäkringar och ikläda sig bestämda förpligtelser, som binda landet för framtiden. Tngelska regeringen, heter det, kan icke följa någon annan politik än den som godkännes af parlamentet. Då hon icke längre eger dess förtroende, blir hon vanmäktig. Emellertid förmäles engelska regeringen ha oaflåtligen bemödat sig att åstadkomma en biläggning af tvisten mellan Danmark och tyska förbundet. Det bar rädt Danmark att vidtaga de för nämnda ändamål lämpligaste åtgärder, men de tyska makterna böra veta, att om ett försök göres att med vapenmakt sönderstycka danska monarkien, blir Danmark icke ensamt intresseradt i att göra motstånd mot ett sådant försök. Globe uppträder med vida mera bestämd ton till Danmarks förmån och framhåller absurditeten i tyskarnes förfarande att, å ena sidan, inrycka i Holstein för att genom en förbundsexekution tvinga Danmark att uppfylla de vilkor under hvilka den danska successionsordningen blifvit erkänd, men, å andra sidan, neka att erkänna denna samma successioosordning. Det vore vida bättre, säger Globe, att det tyska revolutionära partiet lemnade å sido sina historiska pedanterier och sina legalitetsförevändningar, och öppet erkände att det vill bemäktiga sig dessa sjöprovinser, för att kunna öfverlemna sig åt den ljufva drömmen om en tysk framtidsflotta.4 KaäÄänoel Maist har anliot Pnrnattidningaen