Aftonbladet – 12 januari 1864, sida 2

Nåja, om också så vart, sade Barnaby — ehuru det inte är säkert att han gjord det — så, herre min Gud, dansa är väl icke nå ot mord heller! err advokaten behagade öfverse med de haltande argumentet, och sade: 3å vidt jag kan finna, så är hela saker inte större än en mullvadshög, men, sedc genom vissa synglas, upphöjs den till stor. leken af ett berg. Och det är för en sådar strupt gom en aktningevärd familjefars hus utskrikes såsom en skola för anarki (ickeen muskel rörde NR uti Barnabys fula ansigte: ordet anarki fanns eji hans lexikon), som en hederlig man blir nedstänkt med smutsl!4 Detta var tydligt nog, och Barnaby fattade genast eld. Hvem är det som bestänker er med smuts?4 frågade han med en stark ansträngnivg att vara lugn. tHvem! Jo, den som skrifvit detta bref! sade herr advokaten, i det han tog upp brefvet och uppläste för Barnaby den redan anförda sårande punkten. Barnaby försökte att tala, men ytterligheten af hans rörelse qväfde honom, och han for rundt omkring, I:kt en huvud som löper efter sin svans; då han slutligen återfick måltöret, utbrast han: cOch ni bar inte rifrit sönder detta papper i tusen bitar och stött det tillbaka i den smädarens hals? Jag vill inte tillåta er föra ett så opasgande språk, isynnerhet i min dotters när varoX, sade herr advokaten myndigt. Rosal och han vinkade mot dörren. Rosa lydde den stumma uppmaningen. Barnaby, som för en sekund stod litet flat, återfick snart både sin vrede och sin frispråkighet. tpe får jag då säge?, sade han till sin