löfsal, då Lucangelo, mjölkpojken, som alltid i morgongryningen vandrade till Ibella med den öfverflödiga mjölken i palatset, gick förbi på vägen till sitt hera. Se, god dag, Lucangeio, sade Barnaby; (hördes det al några nyheter der nere?t Lucangelo var öfverfull ef nyheter, hvilka han längtade att ladda ur sig. Vi känna redan det hutvudsakliga deraf. Signor Vineepzo hade dagen förut roat sig tillsammans med tre officerare på Caff della Posta; och han hade sjelf klädt ut sig till officer, och hade druckit och ejungit och slutat med att dansa med köksan coram populo. Barnaby förklarade genast i föraktfull ton att alltsammans var en hoax — det måste hafva varit något misstag på person, någon gemen usling hade spelat Vincenzos rol. Men Lucangelo stod fast vid sia tolkning af berätteisen såsom den riktiga, och stödde sig dervid på intyget af ett ögonvittne, en at pigorna på caffget, som hade hjelpt till att köra den unge brottslingen i säng. Barnaby fortfor icke desto mindre att visa ett förstockadt misstroende och varnade Lucangelo för faran att utsprida falska rykten, helst om en medlem af en så mäktig institution som seminariet, något som kunde skaffa honom en process på halsen. I samma ögonblick som mjölkpojken försvann, i samma ögonblick försvann äfven Barnabys låtsade likgiltighet. Han skyndade genast till stallet, hade inom en handvändning Svartan inom skaklorna till den lätta trillan och satte i väg till Ibella. Då han anlände till staden, körde han direkte till Caf della Posta; och der fick han af Battista, en gammel bekant till hopom, snart veta alla de närmare omständigheterna vid Vingenzos missöde. AÅh, det Year bara ettlitet pojkaktigt upp