sjönk slapp tillbaka på soffan. Han grubblade en stund, gick derpå till fönstret och ropade: Barnaby! Gå någon och bemta gensst hit Barnaby! Herr advokaten uppsökte icke vidare det beqväma soffnörnet, utan vandrade oroligt fram och tillbaka i rummet. Såsom bans faders pålitlige, förtrogne tjenare, eller snarare trogne vän, såsom den, hvilken familjens heder och intressen lågo varmare om jertat än familjen sjelf, var Barnaby de jure den rådgifvare till hvilken herr advokaten alltid vände sig i sina bekymmer. Det var emellertid mindre för den gamle trädgårdsmästarens goda och klara förstånd och påtitlighet, än för hans hbäftighet och stridslystnad, som hans herre denna gång önskade tala med honom. Alldeles som den fege instinktlikt toger sin tillflykt till buteljen, för ait der hevta mod, så sökte äfven palatsets herre, träffad som han var på sin ömtåliga punkt, helst af alla den person, som kan visste skola sporra honom till det vedergällningssystem, som den harhjertade advokaten längtade att antaga, men tör hvilket han på samma gäng skyggade tillbaka. Barnaby, som af temperament och vana var en hatare och föraktare af allt slags medlande, och som alltid rådde och uppmanade till ytterliga mått och steg, var Just rätta mannen för detta fall. Men Barnaby stod olyckligtvis icke att finna. Barnaby hade tidigt denna morgon tagit trillan och farit — ingen visste hvart. Detta var hvad Rosa kom att berätta sin far, och hon kände sig så slagen af hans tröstlösa blick, att hon frågade houom om det hade varit några ledsamma underrättelser. Så ledsamma som det är möjligt?, sva rade han battert. CSubordinationsbrott, dryckenskap, oljud, vanhelgande af religionen och Gud vet icke allt hvad; sådana äro dir