liga dom han behagar fälla öfver den unga brottslingen. Emellertid anser jag det nästan vara min kristliga pligt att förbereda er på hvad under för handen varande omständigheter synes mig oundvikligt. Jag syftar på det lönlösa uti att söka få er skyddsling återupptagen i en anstalt, som han gjort allt för att utskämma. Ni torde märka min berre, att jag icke gör den ringaste häntydan om eti möjligen blifvande formligt beslut om hans fördrifvande, något som, utan den högaktping jag hyser för er egen värda person, endast skulle vara ett rättvist straff på et så skamligt uppförande. Ivnan jag slutar vill jag endast tillfoga ännu en anmärkning. Politisk entusiasm var det sista vi väntade att finna i unge Candias karakter; men att ban biifvit anstucken af tidens nybakade ider, kan genom många vittnen blifva klart och tydligt bevisadt. Hvarest kan han hafva erhållit en sådan sinnesriktving, eå förderflig för alla i gemen, men isynnerhet för en yngling? Ganska säkert kan det ej vara i vårt välordnade, fredliga sambälle. Men hvar kan det då vara? Jag vili ej söka taga reda derpå; det är tillräckligt att säga, att de, som hafva närt och uppmuntrat en sädan riktning hos gossen, hafva ådrapit sig ett stort ansvar. Jag har den äran att förblifva, min herre, med den siörsta högaktning er tiligifnaste och ödmjukaste tjenare.t In cauda venenum, sade advokaten högt och med ett bittert leende. Om jag bara vore säker på att de gamla tiderva ej mera återkomme! Den passionerade ton hvearmed dessa ord uttalades, den hotfullt framsträckte armen och den knutna banden, som slog i den tomma Jufteo, antydde att berr advokatens blod blifvit uppdrifvet till kokpunkten. Men jag kan inte vara säker derpå?, tillade han, och den hotande armen