Aftonbladet – 11 januari 1864, sida 3

ada till klockan sju på morgonen, då den dubbla kallelsen från hans :rannes knogar och basröst kom för att underrätta honom att tiden var inne att stiga upp och göra sig färdig till afresan. Natten hade icke afkylt värdinngos deltagande för ynglingen, såsom man kunde se af den rikliga frukost hon hade uppdukat åt honom, ef hennes ständiga uppmaningar att han skulle toga för sig och vara vid godt mod, samt äfven af åtskilliga flottiga paketer, hvarmed hon fyllde hans fickor. Vincenzo kände sig helt rörd af alla dessa ömhetsbetygelser, men på samma gång älven en smula besvärad. Naturligtvis gjorde han sitt bästa för att dölja detta. medon han deremot gaf fritt lopp ät sina verkligt tacksamma känslor. tHör på, sade Vincenzo, i det han tog farväl af henne, Skan ni säga mig hvar det närmaste postkontoret ligger? 4T nästa by, svarade värdinnan, i det hon nämhde dess namn, ungefär en fjerdedels timmes vandring, tredje boden sedan ni kommit förbi begarens; mi kan icke undgå att se bagarens hus, ty det har nyss blifvit ommåladt. Men när jag tänker rätt på saken, tror jag det är bäst att nilemnar brefvet åt mig. Postbudet till Ibella passerar här förbi hvarje dag klockan elfvea, och tittar elitid in här. På det viset kommer ert bref utan något uppskof till Ibella.4 tJog tackar så mycket, sade Vincenzo; men . Ni kan tryggt anförtro det åt mig, del kan jag försäkra er, inföll den varmhjer. lade qvinnan. Jag skulle hellre ejelt vilja vandra till fots till Ibella. än ati ert bre inte skulle komma riktigt fram. Vincenzo gaf henne brefvet, eburu med en viss tveksam motvilja; men äfven om han hade varit öfvertygad att det ej skulle