Aftonbladet – 11 januari 1864, sida 2

folierades med viokar och hänsyftningar på någonting, som den talande tydligen antog lör gifvet att det hade händt — sådana som: tKrya upp dig, min gosse, och tänk inte vidare på det förflutna; alltsammans är nu öfverståndet -— de skola nu inte komma och taga dig från din vän — du är fullkomligt säker hus honom: han skall beskydda dig — spar icke på kycklingen; tag en vinge till — supån är gralis et amore Dei, naturligtvis — Gud gifve att vi kunde göra meral Alla dessa afbrutna meningar voro lika mörka som sanskrit för Viccenzo och gjorde honom illa till mods. Emellertid begagnade han sig af sin värdinnas goda vilja för att bedja henne skaffa honom skrifmaterialier — ett uppdrag som hon beredvilligt åtog sig; men som måste haft sina stora svårigheter, att döma af den tid som åtgick till dess uträttande. Penna, papper och bläck blefvo dock slutligen anskaffade och buros af den vänliga värdinnan till det lilla rum, som biifvit upplåtet åt Vincenzo och som låg näst intill det, som upptogs af hans chef och beskyddare. Ynoglingen kände sig helt hvimmelkantig, trött och sömnig, och buiden såg så lockande ut; men han ruskade tappert upp sig och beslöt att icke gå till hvila förr än han hade slutat sina bref. Hvem kunde veta om han följande dagen kunde få tid att skrifva dm? Hans uppgift syntes bonom allt mindre svär, ju längre han kom in deruti; hans känslors stigande ström, under det han utgöt sina tankar på papperet, hjelpte honom framåt på ett underbart sätt. Brefvet till hans gufer och gyonare blef temligen iåogt, det till mile Rosa deremot bestod endast af några få rader. Det lydde som er: