Aftonbladet – 11 januari 1864, sida 2

mA mången var en angenäm diversion och upplifvåde mången gästs elappade lifsandar, syutes tydligt af de högljudda bravorop och handklappningar som helsade dess slut. Den erfarne öfversten beslöt att smida medan jernet var varmt; han bugade sig och höll derefter följande energiska tal: De herrar, som önska förskeffa sig den nyss afsjungna hymnen äfvensom skapulär, med hans helighets porträtt, och välsignade at bonom, kunna få sådana för ett mycket godt pris. Min unge myndling och vän här skall bära omkring dem till en hvars beskådande?. (Då Vincenzo hörde dessa ord, kände han huru blodet rusade uppåt hons kinder.) Ingan behöfver köpa något; men de, som göra det, skola se både sina egna själar och sitt land tillgodo. Tiderna, mine herrar, äro svåra och penningen ör krigets fötter. Frivilliga bidrag till utrustande ua! rekryter mottagas med tackssemhet!4 En dimma lade sig öfver Vincenzos ögon då öfversten öfverlemnade honom kappsäc ken, hvars lock pu var öppet, och bad ho nom bära omkring den. Han bet ihop tänderna och utförde beslutsamt sitt uppdrag. Under tiden undfögnade den etore manner en inskränkt men utvald krets af beundrare, som hade samlat sig omkring honom, och främst ef dem värdianan sjelf, valda stumpar af en för tillfället samman. satt biografi. SEn högst intressant yng ling... ett offer för jesuiterna; det behöfdes hela min energi för att rycka honom ul! deras klor. Han her hvarken far, mor elle: slägtingar. Man kan inte föreställa sig bvad han haft att genomgå. Jag träffade honom bokstafligen döende af hunger. Men jag skall bistå och beskydda honom ända till det yttereta. Jag är inte rik, men det är detsamma; så länge jag har en bit bröd,