Aftonbladet – 9 januari 1864, sida 1

och industrudkare 1 huivudstaden sökt göra en påtryckning å regeringen i protektionistiskt syfte. Då regeringen, i ful! konseqvens med sin hittills följda politik i detta fall, nyligen utfärdat den nya tulltaxan, synes det visserligen, som vore det föga af behofvet påkalladt att för närvarande sysselsätta sig med dessa petitioner, som vore det temligen öfverflödigt att kosta krut på dem. Men då det är möjligt, att man på annat hål! eller med andra medel vill försöka sin lycka i något slags protektionistisk agistation, skola vi, för att lemna värt bidrag till en diskussion som kan reda begreppen i ämnet, företaga en granskning af ifrågavarande petitioner och af de protektionistiska sträfvandena, för så vidt som de hittills uppenbarat sig. Vi uppställa då först för oss den frågan: Hvad är det, som man vill! För alt söka på något sätt komma under fund härmed, är det nödigt att i korthet erinra om de fakta och uttalanden som föreligga. Rikets ständer stannade, såsom en hvar vet, genom en tillfällighet, i ett, allraföret af en reservant i bevillningsutskottet formuleradt, beslut att hos K. M:t anhålla, det, efter förutgången utredning af sakkunnige män, till näst sammanträdande ständer mätte aflemnas förslag till ny tulltaxa, deruti införseltullarne för de fabrikater, som utgöra föremål för inhemsk industri, blefve så afassade, att de å ena sidan icke kunde emna den svenska producenten tillfälle att skörda en oskälig vinst på öfriga medborgares bekostnad, men å den andra gjorde det för honom möjligt att fördelaktigt bestå i konkurrensen med andra länders industriidkare.? Regeringen åter beslöt, med en konseqvens och ett mod, som förtjena helt annat bedömande, än som från vissa olika tänkande uttalats, att tillsätta en komitå för utarbetande af förslag till tulltaxa i den syftning att, under fortsatt tillämpning af frihandelns grundsatser, införseltullarne för de fabriksoch handtverksvaror, hvilka utgöra föremål för tillverkning inom landet, måtte i de fall, det funnes erforderligt, med aktgifvande på hithörande förhållanden, så jemkas, att dessa förbrukningsartiklar icke varda öfver hölvan fördyrade. Detta beslut väckte en ädel harm, samt Sallvarliga farhågor för olycksbringande följder i en framtid hos en del köpmän, fabrikanter och handtverkare, hvilka deraf föranleddes att hos K. M:t petitiooera om tillsättande af äfven en annan komite, som borde utarbeta ett annat förslag till tulltaxa, med ledning af de grunder, rikets ständer för deras del ansett böra företrädesvis tilllämpas, och med iakttagande för öfrigt af såväl producentens och konsumentens, som hela samhällets sannskyldiga intresse. Gången af denna sak är ganska anmärkniugsvärd derutinnan, att sedan rikets ständer uttalat en allmän, ganska sväfvande och i detaljerna alldeles obestämd åsigt — en åsigt, som för öfrigt står i skarp motsats till andra af ständerna fattade bestämda beslut ej allenast i tullagstiftningen, utan äfven om näringsfrihet i allmänhet — och regeringen derefter, säkerligen fullt medveten om betydelsen och de möjliga följderna af sitt handlingssätt, ej allenast uttalat sin mening, utan äfven vidtagit en åtgärd i öfverensstämmelse dermed; så uppträda åtskilliga enskilda personer och vända sig till denna samma regering med förklarande att, fom ock det af henne tillämpade sto.tshushållningssystem gifvit anledning till ofta upprepade omdömen om dess förträfflighett, samt till flitiga loford af idealister och ytliga åskådareX, detsamma likväl ingifvit mången fosterlandsvän allvarliga farhågor, och mörka tankar, samt med begäran, väl icke att regeringen skall upplösa den af henne utsedda komite, men att hon tillika skall tillsätta en annan efter petitionärernas sinne. Vi klandra icke att medborgare söka på lämpligt och passande sätt göra sina åsigter hörda; men det innebär ett icke litet anspråk att, efter det regeringen redan bestämt sitt handlingssätt, och efter mogen och allvarlig pröfning ansett sig böra gå en annan väg än den som en slumpvis tillkommen majoritet hos ständerna berrädt några enskilda personer uppträda och fordra att, ehuru de helt och hållet kunna betraktas såsom parter i saken, regeringen skall åt deras framställning egna mera gehör än åt ständernas. : Sådant kunde dock, vi hade så när sagt, ursäktas, om petitionärerna icke på någon annan väg kunnat fullt lika väl vinna sitt syftemål. De vilja nomligen attsakkunnige män skola utarbeta ett förslag till protektionistisk tulltaxa. Nåvål, de äre ju sjelfve proiektionister och de måtte väl vilja anses sakkunnige, ty eljest skulle man hafva något skäl att anse hela deras uppträdande mycket oberättigadt; — hvarför utse de icke bland eller utom sig sjelfva några företrädesvis sakkunniga att uppgöra ett sådant förslag? Dermed skulle visnas detsamma som, om icke mera än genom ett officielt komiteförslag, ty utvägar fattas petitionärerna icke att vid nästa riksdag få sitt förslag understäldt bevillningsutskottets pröfaiog, och man hade då icke trädt regeringen så nära, som nu skett. Men kanske var detta meningen. 1 sådant fall innefattar petitionärernas uppträdande, liksom den tidnings, hvilken förer deras talan inom offentligheten, väsendtligen en personalfråga; och om det är blott och bart en sådan, så vilja vi för vår del icke derpå spilla många ord. Törhända finnes en och annan, för hvilken detta är hufvudsaken; men onekligen gäller dock den påbörjade agitationen i sjelfva verket en sökfråga, och det är derlöre,i första rummet vigtigt att få veta hvad det är, som agitationen åsyftar. Det är icke af tillgjordhet, utan på fullt allvar, som vi för vår del göra denna fråga. Den reservation emot bevillningsutskottets förslag till tullaxa, som gifvit uppslaget till hela frågan, begynner med att förorda skyddstullar mot införsel af landtbruksprodukter, förordar vidare dels bibeLen a rv MM