Aftonbladet – 8 januari 1864, sida 4

Rältlegångsech Polistaker. Vid i dag fortsatt polisransakning angående det den 5 nästlidne December å Hornstullsgatan föröfvade dråpet å arbetskarlen Johan Johansson afh ördes gom vittnen några personer, hvilka dels be kräftade hvad vid förra förhöret förekommot iokomotivputsaren Svensson i afseende å sjelfva dråpet, dels ock gåfvo upplysningar, som utvisa att denne, åtminstone den ifrågavarande aftonen, varit särdeles kitslig och benägen att begå våldsamheter. Obduktionsprotokollet innehåller, att Johansson aflidit till följd af ett i pannan tillfogadt sår med hvasst instrument, hvars spets inträngt hjernan genom pannbenet. Ett af vittnena, en skoarbetare Eriksson, bosatt vid Gröndal, hade sett Johansson vid sin hemkomst hafva ett så beskaffadt sår i pannan. För en vid sistnämnde lägenhet tjenande piga hade Johansson uppgifvit, att han blifvit lockad in på gården till huset n:r 30 Hornstullsgatan. och der slagen af tvenne karlar, hvilka han icke kunde namngifva; men likväl trodde sig känna igen. Johansson hade vid hemkomsten varit mycket matt samt yttrat: Jag tror de ha slagit ihjel mig. Vidare hade han tillagt: Hade jag sluppit med hvad jag fick på gården, hade det inte varit farligt; men när jag kom ut på atan satte jag mig under pilträden och då fick jag det här hugget i pannan; när bloden strömmade fram sprang den ene af karlarne sin väg. Svensson fortfor äfven denna gång att neka. Pettersson afgaf en berättelse, som var särdeles. sväfvande; men som, af hvad hittills vill synas, Svensson är den, hvilken gifvit Johansson banesåret, och deremot inga svårare omständigheter förekommit mot Pettersson, blef denne i dag ställd på fri fot; dock ålades poliskommissarien Wahlqvist att följa Pettersson hem till Bergsund, der han är anställd, för att bemäktiga sig de kläder Pettersson begagnat om aftonen den 5 December. Likaså skola de vid samma tillfälle af Svensson påhafda kläder till poliskammaren upphemtas, samt efterspaning anställas efter den knif Svensson innehaft och med hvilken han sannolikt gifvit det dödande hugget. I vårt föregående referat om dennasak nämndes jemväl att angifvelse om dråpet blifvit gjord å Maria församlings polisvaktkontor, ehuru densamma ijieke blifvit upptagen. Öfverkonstapeln Edberg var med anledning häraf tillstädes och förklarade att han tisdagen den 8 December på förmiddagen, då i förra referatet omnämnde arbetskarlen Moberg anmält förhållandet, tillsagt denne att målsegaren borde sjelf infinna sig och öra angifvelsen, emedan det i annat fall icke unde blifva sak utaf. Moberg hade, enligt egen uppgift, jemväl måndagen förut, den 7 December, varit inne å vaktkontoret och velat göra angifvelse mot Svensson; men tvenne emdra öfverkonslaplar, som invarit på kontoret hade sagt sig icke vilja göra någonting åt saken förrän det kom skriftlig angifvelse från grosshandlar Eurenius. Äfven en tredje gång, tisdagen den 8 December på aftonen, hade Moberg varit inne ä polisvaktkontoret; men då hade ingen öfverkonstapel funnits der, utan endast några konstaplar, hvilka förklarat sig inte kunna göra någonting åt saken, ehuru de, som Moberg uppgaf, ganska väl visste att den som blifvit slagen (Svensson) låg på lasarettet. Efter inhemtandet af dessa upplysningar suspenderades öfverkonstapeln Edberg från tjenst3ö ing till dess saken hinner blifva närmare