Aftonbladet – 8 januari 1864, sida 3

en betydelsefull knyck på nacken och vände derefter åter sin uppmärksamhet på kycklingvingen. Han var nu lifvad och kände sig beredd att möta hvad som hända månde. Han åt af hjertans lust, men drack måttligt; men att äfven de tre glas vin, som han dittills hade druckit, började att göra verkan på en som var så ovan att dricka något glas alls, derom vittnade den muntra blinkningen i hans ögon och hans allt mera tilltagande talförhet. Så stodo sakerna, då kyparen, som hade burit in deserten, på samma gång nämnde att en af de vördiga föreståndarne för seminariet väntade derutanför och önskade taia med signuor Vincenzo. En länge inrotsd vana at ödmjukhet, som äfven i detta lifvade ögonblick uttog sin rätt, förmådde den unge abben att stiga upp för att åtlyda sin. förman ; men del Palmetto lade sig emellan, sägande: CHvarföre behöfver ni låta störa er? Hvuarföre kan iate hans vördighet göra oss den äran af sitt sällskap och här säga hvad han vill er? Ja, hvarför inte?4 eade Vincenzo, i det han åter satte sig ned; och i det han derpå vände sig till kyparen, tillade han helt myndigt: var så god och helsa och säg signor Prefetto att jag för ögonblicket håller på att spisa middag med några utmärkta vänner, och att jag skulle anse det för en gärskild ynnest, om han viile komma till mig, i stätlet för att jag skulle gå till honom. Kyparen aflägsnade sig och kom i nästa ögonblick tillbaka, mediörande en storväxt prestman med godt utseende, hvilken tydlien måste hafva varit en man af verld, ty an visada intet tecken till misshag öfver den scen ban såg framför sig utan lyftande på sin hatt för alla närvarande, nämnde han