Aftonbladet – 8 januari 1864, sida 3

alla de närvsrande herrarne; men min förträfflige vän, unge markis del Palmetto, kan göra det. Och sedan nu denna fråga är tillbörligen utagerad, sä torde det tillåtas mig att sitta ned; men innan jag det gör, anhåller jag att få dricka ännu ett glas för er goda helsa; och sedan han tömt en ny bombert med ett obeskrifligt lugn och en orubblig fattning, återtog. han sin plats vid bordet. 4I sådant fall lemnar jag er, för att låta er uträtta er affärt, sade presien i det han vände sig om för att gå. SOm ni längre fram skulle finna er benäg n att komma hem, så finner ni nog Bastian väntonde å er.7 Jag ger Bastian tusan! ropade ynglingen, i det han gprang upp. Jag vill inte ha någon fångvaktare bängarde i hälarne på mig, det vill jag låta er veta! Gud vare lof, jog är en fri medborgare i ett fritt land, och derpå ropade han så högt han förmådde: Lefve konstitutionen ! Presten skakade på hufvudet, bugade sig och gick sina färde. Bravo, Hektor!4 ropade del Palmetto. som sjelf var litet upphetsad. Men, om ni bar allvar med konstitutionen, så vill jag varna er, att ni begagnar er af den medan det ännu låter sig göra; ty i samma ögonblick som vi komma tillbaka, så göra vi med ens käl på er så kaliade konstitution. Huru! göra kål?4 upprepade Vincenzo, i det han betraktade Federico med en stir rande blick. Ni är således inte för kon stitutionen ?4 Nej, ingen af oss4, försäkrade den unge adelsmannen, Ni kan väl inte tro att armån tänker underkasta sig en massa advokater, hvilkas enda förtjenst ligger i deras munlätler I .