Aftonbladet – 8 januari 1864, sida 2

en stor och mycket smutsig blårngarnshandduk hängande vid dess sida. Medan den unge markisen här tvättade sina händer, sade han till Vincenzo i en förtrolig hviskning: uJag kan förstå att ni blifvit skickad af m:lle Rosa för att hemta börsen; det skall nog bli bra. Jag har lemnat den hemma hos mig. Låt oss nu först få oss litet till bästa, så gå vi sedan tillsammans och hemta den. Ja, det går an, sade Vincenzo, förutsatt att jag inte behöfver vänta alltför länge. Nej, bevars, sade den andre; tvätta nu edra händer och låt oss sedan återföreva oss med våra vänner och intega vår niddag. Men jag har redan ätit middag och jag är inte hungrig, invände Vincenzo, i det han i sin tur tvättade sig om händerna. 4Ja, det är deisamma; ni behöfver inte äta, utan bara sitta till bords för formens skull. Löjtnanten, som bjuder på middagen, skulle kanske tega illa upp i fall ni nekade. Efter denna förklaring gingo de båda nybakade vännerna ut på eu stor gård, på hvilken bord här och der voro uppställda. Vid ett af dem, som var dukadt för fyra, sutlto redan del Palmettos båda kamrater. t Jaså, komma ni nu ändtligen!4 utropade hax som hade tappat. Vi be om ursäkt om vi låtit er vänta, sade den unge markisen, i det han och Vincenzo togo plats vid bordet. Vincenzo hade sagt sannt, då han förklarade att han ätit middag, och hade älven sagt hvad han ansåg vara sannt, då han förklarade att han icke var hungrig; men vid åsynen af en förledande korf, en retande kell kyckling och en i högsta grad frisk och aptitlig sallad, upptäckte han snart att hav