Aftonbladet – 8 januari 1864, sida 2

det. Se här, smaka på det här; det var ämnadt åt mig, men jag har ännu inte vidrört det.? tHvad är det?4 frågade Vincenzo med glaset i hand. Det är ett slags emulsion, gade Fred: rik med en vink åt sina kamrater. Vin. cenzo sväljde glasets innehåll i ett enda drag, Han märkte strax som han hade tömt det, att det ej var någon vanlig emul sion, men han aktade sig noga att nämna sin upptäckt, af fruktan att utsätta sig för vidare förödmjukelser. Det var godt, inte sannt?4 frågade Fe. derico, som hade återvändt till sitt spel. Vincenzo kunde endast vinka bifall; drycken, hvarat den än måtte hafva bestått. hade förtagit honom andedrägten. Framgången af hans puts hade fördrifvit den första impulsen — det påstås att alla sådana äro goda — som hade genomfarit markisen vid åsynen af yngliogens upphettade ansigte och förvirrade utseende. Anande i hvilket ärende han hade kommit, hade del Palmetto till hälften beslutit att taga budbäraren afeides, stoppa börsen i hans hand och sålunda göra ett slut på saken: men nu, då han såg en utsigt till ett nytt skämt, öfvergaf han, såsom alltför spakt och lösligt, det riktiga handligssätt han nyss hade haft i sinnet att utöfva, samt började nu söka vinna tid. Han vände sig derföre till Vincenzo och sade: SNi har väl inte brådt. om?4 Det låg någonting i den frågandes ton som tycktes utbedja ett rekande svar. Vincenzo yttrade ett kort: 4Nej, bevarst, åtföljdt af en stor gest med hufvudet. tSaken är den4, sade markisen, att vi spela om en middag, och jag hoppas -— nej, anhåller på det enträgnaste — att ni ja ; ; mätte deltaga deruti. Vi äro allesammans