Aftonbladet – 8 januari 1864, sida 1

Protektionismen och svenska landtbruket. I CHvarje tidsmoment har sin särskilda fråga på dagordniogent — upplyste det protektionistiska partiete organ i sin nyligen utfärdade prenumerationsanmälan. Hvarföre då icke säga rent ut: SUnder hvarje tidsmoment finnes alltid något särskildt intresse som företrädesvis lämpar sig till extra ordinär bearbetning; vi ha lyckats uppdaga ett sådant .i protektionismen, och vi ha beslutat uppföra den frågan på vår dagordning; vi skola bearbeia den — mot behörig återtjenst.4 Det vore åtminstons rent spel. Sismondi yttrade för länge sedan: SMellan prohibitismen och protektionismen inom industriens område är gränsskiloaden hårfin; De äro halfsystrar, och den krassa egoismen är begges fader.4 Att öppet verka för prohibitismen är numera hos 0ss förspilld möda; ty allmänheten är alltför upplyst och allt för vaksam. Vi ha egt en publicist som länge egde stort inflytande och skref i liberal riktoing, dock på sitt eget vis, tills han ödfverflyglades af yngre mera kraftiga yrkesbröder. Då hans tidning strådog, blef han plötsligen prohibitismens bangrförare, och lefde derpå1 många år, ty han skref i den krasst egoistiska inmdustriens intresse, hvilket beredde honom goda inkomster,särdeles i början. Han dref saken såsom handtverk. Då den stora allmänheten fordrade att införselförbudet å yllevaror skulle upphätvas och utbytas mot införseltull, bevisade han att derigenom skulle den svenska klädesfabrikationen totalt gå under. Han fick dock upplefva den dag då införselförbuden å yllevaror upphätdes, och då klädesfabrikationen icke allenast ioke gick under på den så rysligt fruktade konkurrensen, utan steg både i qvantitet och qvalitet. Klädesfabrikanterna bringades icke heller till tiggarstafven. De blefvo tvertom allt mera välmående, de blefvo mera före. tagsamma, och de äro nu vida mera intelligenta än förr, och deras talrika arbetare hafva det älven i alla afseenden bättre än förr. Han skref också isockerbruksegarnes intresse, och bedyrade att om raffinadintörseln underlättades, så skulle också den näringsgrenen gå under. Men han fick upplefva äfven den dag då nämnde spådom icke inträffade, utan i stället den ökade konkurrensen föranledde så storartade sockerbruksanläggningar, att man om sådana icke ett tiotal af år förut haft hos oss ens aning, och han erfor tillika att dessa industriföretag lemna ett ganska fördelaktigt resultat. Om han nu lefvat, så skulle ihan naturligtvis ganska villigt hafva åtagit sig alt föra protektionismens talan, och han skulle gjort den till en fråga för hvilken och på hvilken han hade lefvat åtskilliga år. Han är dock död den gamle Argus; men hans yrke har emellertid öfvergått i andra händer. Att åtskilliga börsmän, industriförläggare och manufakturvaruimportörer med stor ovilja motse utvecklingen af ett friare tull: och handelssystem, är lätt förklarligt. De hafva vant sig vid att skörda betydlig vinst för. medelst den tullagstiftning som nu är gäl: lande; de frukta för den konkurren3 som ett friare system måste medföra, och de draga derföre icke i betänkande, ty Shvar och an är sig sjelf närmast, att pocka på nedsättandet af en tullkomit, som naturligtvis skulle arbeta i deras intresse, med förbiseende af den stora massans af konsumenter rätt och fördelar. De ofvan antydda affärsmännen inse doek ganska väl att deras anspråk sakna fotfäste, och de hafva derföre anlitat en utväg för att erhålla bättre stöd, hvilken är ganskå egendomlig. De bemöda sig nemligen att till bundsförvåndter vinna Sverges landtbrukare. : Men huru förfara de då för att up, nå detta. syftemål? Förklara de: Sviskola bemöda 088 att: åstadkomma så godt pris.som är möjligt på de artiklar som landtmännen måste; köa, ech som för dem äro absolut nödvändiga? ed de stora kapitealer, som vi och vär uenoder ega eller disponera, sköla vi efrämja afsättningen, ef landtmännens:produkter;. vi skola uppköpa-dem och. exportera: dem, och dymedelst förskaffa larnidtmännen -hvad de behöfva — penningar?4 Visst ieke. a De behandla sina förväntade bundsförvandter ytterst skoningslöst. De beskylla landtmännen att hafva kastat sig inopå ?obetänksamma företag?, att hafva låtit för. leda sig till utgifter utan verkligt: behof, att hysa anspråk utan motsvarighet i arbetets möda?, och slutligen att vara vål. lande ?till de omåttligt stegrade fastighetsvärdena?. Alla dessa beskyllningar förekomma i den petition, :som en del affärsmän nyligen ingifvit till K. M:t, och hvari fordras, att en tullkomitå i protektionistisktindustrielt intresse skall nedsättas. Så länge penningetillgången var rikligare än fallet nu är, förspordes alldeles ingen klagan från köpmännens och industriförläg. garnes sida mot landtmännen; de förra skördade stor vinst på de sednares utgifter utan verkligt behof? och på deras obetänksamma företag?. Men nu har tonen förändrats, och detta fastän de ifrigt uppmana landtmännen att med sig ingå fostbrödralag! Emellertid utgör den understuckna prohibitismens anslag nu, och dess bemödan, den att uppreta landtmännen mot ett liberalare tullsystem, jemte de ofvan citerade beskyllningarne mot landets jordbrukare, en välkommen anledning för oss att närmare skärskåda våra landtmäns ställning, att egna en undersökning åt deras farhågor och för. hoppningar. Nekas kan icke, att det närvarande tidsmomentet är i hög grad bekymmersamt för landtmännen. Förlidet års spanmålsskörd lemnade här i landet ingalunda ett gynne samt resultat. Enligt de officiella uppgif terna öfver årsväxten, var den god allenast