Aftonbladet – 7 januari 1864, sida 2

— mn kunde fuliborda sina goda afsigter. Hvarje skenbart försök att få hästen närmare intill muren hade ingen annan verkan än att göra konom ännu mera orolig. tSom ni ser, gör jag mitt bästaX, ropade den unge mannen, i det han på ett ominöst sätt vacklade i sadeln; det är inte mitt fel att jag inte lyckas. costa den till mig!4 bad Rosa. Det skulle jag visst göra, bara jag kunde det; men det är nätt och jemt att jag kan styra Moretio med båda händerna4. Moretto hade också i detta ögonblick framfötterna uppe i luften och tycktes benägen att utföra en piruett. Jeg känner att han bliv Herre öfver mig, ropade den unge markisen. SJag måste äta konom få sin vilja fram — farväl, signorina4; och den skälmen satte af i galopp nedåt vägen, medan Rosa ropade åt honom i alla tonarter att han skulle stanna och höra henne. Hvad står på?4 frågade Vineenzo, som kom upp helt andlös. Marchesino Federico har tagit dim börs, svarade Rosa med en half snyftning. eTogit min börs! — Huru? På hvad sätt? 4 frågade seminarister, Alldeles nyss; han red bort med den; och Rosa afgaf en hastig berättelse om hvad som passerat. Det är högst illa gjordt!4 utropade Vincenzo, blek al vrede; derpå tillade han, i det han oroligt betraktade henne: Tog han den verkligen mot er utiryckliga önskan, signora? Ja visst, trots alla mina invändningar. I sådant fall skall ni få den tillbaka gen, försäkrade den unge mannen, i det han häftigt stampade i marken och vände ig om för att gå. tHvart tänker du laga vägen, Vineeneo ?5 rågade Rosa heli förskräekt. Til Ibella4, svarade Vincenso, utan att tanna. Forts. följer.)