Aftonbladet – 7 januari 1864, sida 2

Tack skall ni ha, signor Federico, sva rade Rosa. SÅmnar ni fara härifrån? 4 Ja, och det ännu i detta ögonblick; ha ni några helsningar till Ibella eller til lägret ? cHuru, ämnar ni bege er till lägret? frågade Rosa helt öfverraskad. SJa, vi bryta i morgon upp till Vigevano för att der förena oss med det öfriga rege mentet och derifrån marschera till Lom bardiet. Har ni iste någon talisman elle: något litet minne att ge en stackars solda som beger sig ut i krig? Ni har mina bästa välönskninger, signo Federico, svarade flickan. tDet är visserligen en dyrbar gåfva; mel den skulle ändå ytterligare förhöjas, om ni understödde den med något påtagligt bevi: på er goda vilja — med det der bande ring er hals, till exempel, eller den hä böreen4, och han upptog börsen från fön sterbrädet der Rosa mekaniskt hade lag ned den i det han först tilltalade henne. Det torde böra nämnas, att den unge officern genom att höja sig litet istegbyglarna kunde komrma jemnhöjd med fönstret til belvederen. Nej, nej, inte den4, sade Rosa, i det hon sträckte ut handen för att återtaga sit arbete. Jag har lofvat den åt en annan. Jaså, jag ser hur det är, sade Federico. i det han undersökte de derpå broderade bokstäfverna, den är lofvad åt den der unge restknoppen. Men en sådan eom den här hör till dessa profana gåivor, som icke an. stå en kyrkans men — detär mycket bättre att ge Vincenzo en rosenkrans och låta mig behålla dena här.4 Nej, nej! ropade flickan ifrigt; för all del gif mig den tillbaka. Nå ja, om det nödvändigt måste så varat, sade den unge hycklaren, i det han räckte fram börsen, men på samma gång obemärkt sporrade sin häst, hvilken, lyden e vinken, till. den grad vidgade afståndet mellan de båda händerna, att den une ryttaren gj