Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 4

uthyrda !okxaler, hvilka HOnnas vara så Deskaffade att offeutliga myndigheter se sig föranlåtna att ur den allmänna sundhetens synpunkt vid vite förbjuda deras vidare begagnande, — med andra ord, huruvida hyresgäster, som råka ut för sådana lägenheter, skola kunna lagligen tvingas att gälda den kontraherade hyran, så framt de icke händelsevis äro i stånd att bevisa att hy resvärden icke gifvit ut en så beskaffad lägenhet för att vara bättre än den befinnes vara. Vi redogöra här i korthet för dena förda rättegåpgen, för att sätta läsaren i tillfälle att bedöma den ganska märkliga saken, rörande hvilken det, för principens skull, vore ganska önskvärdt om högsta domaremakten komme att i sista hand döma. En restauratör M. Ch. Dunr instämtle i Oktober månad 1862 kaptenlöjtnanten A. W. O. Boy till Stockholms rådhusrätt, med anlednin; deraf at en af Dunr uti Boys egendom n:r vid Regeringsgatan förhyrd restaurationslokal befanns vara uti ett så däligt skick, att densamma icke kunde af Duner bebos utan fara för hans och hans familjs helsa. Lägenheten var förhyrd på ett år, räknadt från den 1 April 1862. Då stänningen ingafs hade Dunår erlagt hyran för tvenne tilländalupna qvartal, ehuru han i anseende till lägenhetens obeboeliga skick nödgats flytta redan cirka fyra månader efter det han tillirädt lokalen. ed stämningen afsågs att blifva befriad från erläggande af de båda nästföljande qvartalens hyra, äfvensom att återbekomma den redan erlagda, hvarjemte Dunår äskade ersättning för den förlust han ansåg sig hafva lidt i sin röTelse, dels genom flyttningen och dels genom förhyrandet af annan lokal vid en tid på året då sådan var svår att erhålla. I stämningen uppgaf Dnner att rummen kort efter inflyttningen visat sig så fuktiga, att det växte svamp på säggarne och att vattnet uppsteg genom ett af goltven, hvarjemte panelningar och annat trävirke befunnos vara alldeles murkna. Möblerna hade måst flyttas fram på golfvet, och efter det Å am på 5 Duvårs familj och tjenare sjuknat af fukten ansåg han sig, såsom nämndt är, nödsakad att afflytta från lägenheten. Boy bestred käromålet, med ett vittne att lägenheten redan före Duners inflyttning varit fuktig och osund. Vidare företedde han nedanstående intyg från tvenne bygg! mästare, hvilka under målets handliggning beedigade detsanmma På anmodan af br M. C. Duner hafva undertecknade verkställt besigtring å hans bostadslägenhet på nedra botten i tuset n:r 24 Regeringsgatan, qvarteret Jacob större och Jacobs församling, tillhörigt kaptenen hr Boy, och dervid funnit: Lägenheten åt Kocksgatan består af fyra rum, ! hvilka befinnas i så dålhgt skick att fuktsv:mp utväxa kring paneler och dörrkarmar, dessutom är golfvet till ett rum uppruttet och vatten upp: stänker genom fogningarne, då derpå tryckes. Och anse vi, att lägenheten, sådan den nu befinnes, är alldeles oduglig att begagna till boningsrum, hvilket härmed på begäran och under edelig förpligtelse intygas. Stockholm den 11 Oktober 1863. N. P. Bergström. A. Edv. Törmanark. Vid afgifvandet af sina slutpåståenden företedde Dunr ett så lydande intyg från förste stadsläkaren, medieinalrådet Carlsson: På anmodan af en person, som uppgaf sig vara restauratören Magnus Christensson Duner, har jag denna dag besigtigat en boningslokal i huset n:r 24 Regeringsgatan, med ingång från Kocksgränden, i ändamål, att få utrönt huruvida samma lokal är beboelig; och får jag med; anledning h Ifrån Koc rummen, utan förstuga eller tambur. Rummen voro icke bebodda. Golfven i nära jemnhöjd med gatan i gränden, men betydligt lägre än gården. Större och mindre svampar funnos såväl krin öfre som nedre kanten af väggpanelen, samt pi några ställen omkring dörrarne det rum, dit man först inträder från gränden, var golf et närmast den vägg, som är midt emot ingången, betydligt angripet af röta och genomdränkt af fuktighet. jag denna lokal i sitt den osunda beskaffenPå grund häraf anser nuvarande skick vara af het, att den högst menligt skulle inverka på i densamma boendes helsa, som intygas, såväl på min förr aflagda embetsed, som denna min edliga förbindelse så sant mig Gud bjelpe till lif och själ.s Stockholm den 15 Nov. 1862. Ax. Gabr. Carlsson. förste stadsläkare i Stockholm. Emellertid utföll rådhusrättens dom så att käromälet ogillades, emedan rådhusrätten ansåg det icke genom den förebragta bevisningen vara ädagalagdt att lägenheten befunnit sig i dåligt skick då Duner i densamma inflyttade ; men som Boy frivilligt ingått på att afstå från sista qvartalete hyra, befriades Duner från erläggande eraf. Emot denna dom erlade Duner vad och besvärade sig i Svea hofrätt, bitogande vid sin libell ett protokoll från öfverståthållareembetet för polisärender, af den 19 Nov. 1862, hvaraf inhemtas att medicinalrådet Carlsson funnit sig föranlåten att å embetets vägnar anhålla, det Boy måtte vid vite förbjudas at: till boningsrum uthyra den ifrågavarande lokalen förrän den först undergått reparation. Vid handläggningen häraf inställde sig kaptenlöjtnanten Boy med fullmakt af sin broder hofstallmästaren Boy, hvilken nu uppgafs som egare till ifrågavarande egendom. r Boy medgaf att rummen befunno gig i det skick, hvarom stadslikarens memorial förmäler; men uppgaf jemväl att de blifvit sådana genom vanvårdvad af hyresgästen. Öfverståthållareembetet resolverade härefter, att den ifrågavarande lägenheten, vid vite af 50 rår, icke skulle få till boningsrum uthyras förrän de anmärkta brisatfälligheterna först blifvit afhjelpta. Den 7 Jan. förlidet år ingingo besvären till hofrätten, och den 17 nästlidne Dec. — således efter nära ett års förlopp — utgafs domen, lydande sålunda: Beträffande sjelfva saken, så, emedan käranden icke ens påstått, att svaranden, då han till käranden uthyrde ifrågavarande rum, uppgitvit det rummen voro fria från fukt eller eljest af bättre beskaffenhet, än som med verkliga förhållandet öfverensstämde, samt käranden, hvilken, enligt hvad upplyst är, under flera månader bebott lägenheten, icke styrkt att svaranden utfäst sig att befria käranden från lägenheten för längre tid än svaranden medgifvit eller för tiden från den 1 Januari 1863. pröfvar kongl. hofrätten rättvist motvädjade domen att gilla; skolande käranden godtgöra svarandeng kostnader i saken härstädes med trettio riksdalar riksmynt. äraf afgifva följande utlåtande: FANBURG den 3 Jan, Vinterköld n fortfar. Frankfort den 2 Jan. Preussen och Östermen Dunår styrkte; ksgränden var ingången direkte till ; m a il k ie 8 s ig iv mn r d iti is is id feels it E O EV Es mt te rr An a br ÅK AR VR Ag DN PR Vr jen fä fär JRR KS SR mm A vm rike hafva uttryckligev oppmanat tyska riksdagen att förmå prius Fredrik af Augustenburg att genast lemua Holstein. Wien den 31 Dec. Tre olika meningar hafva inom förbundsdagen sökt göra sig gålinnde avgående arfsföljdsfrågan: den af baden och Wirtemberg omfatiade går ut på att Predrik genast kan och bör erkännas; stormakternas åter: att förbundet är inkompetent, bvarvanns AR. msmånt va FJönulhunstate Lamina tana