Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 3

TRA An enn a NeteNn ee eeneen helsa på hvarandra; och som hvarenda en kände den andre, hade de båda grupperna snart sammansmält till en. . Begaguande sig af den ögonblickliga förvirriogen, smög sig den unge markisen oförmärkt bakom Vinceoze, som stod och stirrade af alla krafter på generalens ordensböjda bröst, oeh, afbidande ett lämpligt ögonbliek, stötte han plötsligt esima båda kuän i Vineenzos knäveck, i det han utropade: Huru står det till med dig, Abbas Mirza 24 Detta var ett af de hundrade tillnaräny, hvarmed han förföljde och plågade den unge abbn, som, på detia sätt öfverraskad, skulle hafva förlorat jemvigten, om icke hans plågoonde, som ej ville drifva skämtet för 1 hade fattat honom om lifvet och hållit honom uppe. BSeminaristen vände sig öm, röd i synen som en kalkontupp, och i sin vrede förgätande att unga prestämnen icke få svära, sände han efter den flyende fridstöraren, som var färdig att kikna af-skratt, ett högljudt: Förbannade drummel!4 Till ell lyeka för Vincenzos fåfänga hade denna lilla episod, efter hvad Han kunnat förmärka, pesserat obemärkt. i den. allmänna trängselm. MIl Rosa hade bestämdt icke sett något deraf. (Forts. följer