Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 2

sfer. Under de följande tjugofyra åren voro hans besök i Rumelli sällsynta och långt emellan, och det var ej förr än 1838 som han kom, såsom öfverste på half sold, åt följd af en andra hustru och en enda son för att åter slå eig ned på fomiljegodset och denna gång för alltid. Af alla dem som vid hans flyttning lefde inom palatset återstedo nu endast signor Urbano, Pietros son, och Barnaby Mele. BSignor Urbanc hade tagit sin juridiska grad vid universite. tet i Turin och var från denna tid endas känd under sin titel Avvocato. Han var enk: ling med en enda dotter, Rosa, som vid mearkisens återkomst till Runselli var ett barn om fyra år. Nu då den egentliga brottslingen hade gåt! att uppgöra sin sista räkning, kände sig markisen mera stämd för mildhet — icke för ett tillstånd af vänskapligt förhållsude till advokaten eller till någon som tillhörde honom, men för ett tillstånd af neutralitet, kort sagdt, för ett upphörande af alla aktiva fiendtligheter. Han var sålunda nog nedlåtande att, första gången som de händelsevis möttes, besvara advokatens stumma helsving och att stanna och fråga efter hans lilla dotters helsotillstånd. På grund af denna höflighet lät signor Avvocato, som var af ett I högsta grad fredsälskande, ja man skulle väl kunna säga klenmodigt, sinnelag, öfvertala sig af don Natale, den nuvarande kyrkoherden i föreamliogen, att det var havs skyldighet att gå och göra en visit på borgen; och så gjorde han äfven. Markisen mottog honom mycket artigt. men presenterade honom hvarken för markisinnan eller besvarade hans visit. I dess ställe lät han påskina, att han snart ämnade hafva den äran att helsa på signor Avvocato — hvarpå äfven denne längre fram i sin tur lät förstå att han ämnade förnya sin visit hog8 markisen; och med dessa ömsesidiga vänliga afsigter satte plårig de båda grannarng sin fot i hvarandras hu Den yogre genbrationen höll mindre sträng