Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 1

elt visa någon öfrvermodig segerglädje. utan ådagalade tvärtom en prisvärd försonhghetsanda. Han mötte aldrig markisen ute på vägen, det enda ställe der de möjhgen kunde sammanträffa, utan att genom sitt beteende visa en synnerlig vördnad och undfallenhet, och detta icke blott till skenet. nten på fullt alvar, emedan Pietro hade bbfvit uppfödd i den ortodoxa trou på kun gers och adelsmäns gudomliga rätt. Hans stumma uppmärksamhet ignporerades dock helt och hållet, och ej bättre framgång hade kyrkoherdens, don Natales föregångares, försök att uppträda såsom fredsmäklare. Ett skarpt nämn icke den karlen för mig!4 ver allt hvod den gode presten fick för sitt besvär. Det åtgick fulla tre år till follbordandet och inredandet af den nya byggnaden, gom rumellianerna långt för detta hade gifvit be nämpingen Spalatsetk, Denna benämning torde möjligen låta något högtrafvande i vära öron, enär vi vid ordet palats fästa föreställningen om en nästan kunglig prakt. Men titeln palais har i Italien en vida ringare betydelse och användes gemenligen på alla fristående hus, som med en viss ståtlighet i proportioner förenar smak och elegans i byggnadsplanen. Ingen af alla dessa väsendiliga omsiändigbeter fattades Pietroc vyn hus. Pietro var af naturen en man med smak och hade utbildat si. till en utmärkt byggmästare, Palatset vartre våningar högt, vindsvåningen inberäknad, och uppförd på en murad terrase, hvilken, i det den för höjde dess utseende, bidrog att läta borgen i betydlig mån krympa ihop. På enasidan kom mean till palatset medelst en irappa, som från alla ledde upp till terrassen, uedanför och omkring hvilken en körväg slingrade sig uppåt tll en molsatt ingång. Det ver i Mars månad år 1804 som Pieixo och han3 famij gjorde sitt inträde i pslat set. Pietros familj bestod vid denna tid ot hans hustru, tvenne barn — en gosse och en flicka — om tolf och tio år, samt en