Aftonbladet – 5 januari 1864, sida 1

miss, och som i det hela taget knappast lernade någon inkomst, så fenns det en man, som hette Barnaby Mele, hvilken från sina vandringar hade bemfört en liten förmögenhet och nu såg sig om efter något iämpligt sätt ait placera sina besparingar. Ut:m de oaliga invändningar han, i likhet med alla godsegare, hade mot att göra sig af med någon del af sin jord, hade mar kisen ett särskildt skäl hvarför hen cj ville göra det. Borgen var, såsom vanligen är fallet med borgar. bygd en höjd, och såg ut ölver byn; men all den del at markisens jord, som ej var fideikommiss, Jåg olyekligtvis ännu högre, och -— för att be gagna en traditionel fras inom familjen del almettos — ville ej hafva någon spejare öfver sitt hafvud. Nödvändigheten her emellertid, såsom vi alla veta, ingen lag -— penningar hehöfdes och mäste nanskatfas, och detta lät sig icke göra på annat sätt än all han sålde sin bergajosd; och när sålt kom omkring så var det föga att befarn, att Barnaby fattig f.n, som redan hade enegen koja, skule falla på ida rit bygga. Kort sacdt, efter någon tvekan, gal warkisen vika, köpet uppgjor-. des och försäljningsdokumentet undertecknades, Barnaby fick ett vackert stycke jord och markisen stoppade köpeskillingen i fic ken samt anträdde sin resa. Vid hans äter komst, efter ex frånvaro af cndast ett par månader, kan men föreställa sig hans be-. störtning och viede. då han på den nyligen atskilda delen Bf sin egendom blet varse grunden till en stor byggnad, som skulle komma att helt och hället öfverskida bor gen. Detta missöde inträffade vid elutet af år 1800. Det u,ptäcktes pu, att Barnsby var en fattig stackare, och att den verkliga köparen ver en viss Pieiro Stella, en intöding i Rumelli, om hvilken man på de si sta tjugo åren haft mycket att prata. Pietro Stella hade lempnat sitt hem vid sexton åra ålder, utan annat kapital än en stark vilja och sin murslef; hade begifvit sig till