vållandet.:: Orsaken till denna försummelse ippgafs vara mångfaldiga andra ämnen och estyr, som hindrat redaktionen att följa sin afigt och fullgöra detta sitt åliggande med häneende till Familjevännen. Detta vore ock skäet hvarför redaktionen ansett sig böra ur eborgs-Posten reproducera det kortfattade omlömet om tidskriften, men då det vil!e synas, om hr Maass ej vore belåten med detta omdö ne, såsom varande för kort och icke nog utörligt motiveradt, ville förklaranden trösta honom med, att han framdeles skulle få sin önskan uppfylld att i Aftonbladet läsa en genomförd recension öfrer Familjevännen. dock icke förr än detta mål blifvit utageradt, emedan för klaranden icke ansåg det lämpligt att behandla lithörande ämnen inom pressen, medan saken ir anhängig inför rätta, och emedan han för principens skull ansåg det onödigt och otillstänligt att inför en tryckfrihetsjury närmare utveckla motiverna för ett litterärt omdöme, grunderna för smak och tycke i litterära och artisti ska ämnen. Förklaringen upptog vidare några strödda anmärkningar mot de påståenden, hr Maass haft i ein stämning. Så yttrade förklaranden, med hänseende dertill, att hr Maass betraktat det såsom en injurie, att han blifvit kallad tysk bolhandlare, sin förvåning. anförande, att nog hade man hört talas om, att religiösa renegater ofta blifvit ytterst hätska mot den trosbekännelse, från hvilken de affallit; men i de nationella förhållandena ha vi icke försport någon dylik företeelse vara vanlig. Det vet jag åtminstone för visso, att om en svensk man bosätter sig i utlandet, så skall han — huru många år han än må hafva vistats der — aldrig anse det säsom en förolämpning om han kallas svensk, utan med nöje och stolthet vidkännas sin börd. Hr Maass lilla försök att draga in politiken uti sina små förläggarbeskärmelser är alltför otympligt, för att förtjena någon uppmärksamhet; fåfängt eftersträfvar han martyrkronan, såsom den der orättvist skulle lida för sina landsmäns synder. Med afseende på hr Maass förläggareverksam: het, hvilken hr Maass sjelf förklarat gå ut på att sprida nyttig och gagnelig lektyr, anmärkte förklaranden, att det vore mycket möjligt, att hr Maass sjelf fullt och fast trodde så; det vore blott skada, att omdömena om hvad slags lektyr är nyttig och gagnelig måste vara så olika här i verlden. Förklaranden t. ex. kunde icke med bästa vilja i verlden räkna hvad han kände af hr Maass förlagsartiklar höra till läsning, som han ville rekommendera såsom bildande och förädlande. Hr Maszss hade, så vidt förklaran: den kände, icke utgifvit någon förlagskatalog, åtminstone hade förklaranden icke vid efterfrågon kunnat öfverkomma någon sådan ; men bland öcker, somshr Maass utgifvit, erinrade han sig Carl XIII och Hedvig Elisabeth Charlotta af Crusenstolpe, en vämjelig blandning af några delar sanning med många delar lögn, icke diktens oskadliga fantasier, utan de giftigaste infamier och insinuationer; vidare några mycket klena och underhaltiga s k. historiska romaner; en öfversättning af Decameron, detta verk, som på sin tids italienska hade ett stort litterärtistoriskt intresse, men öfversatt på svenska hufvudsakligen endast kunde komma att tjenstgöra såsom liderlighetslektyr. Till och med de religiösa skrifter, som hr Maass förlagt, syntes hemfallna till samma dom för löslighet. Om det af honom nyligen utgifna arbetet af Ingraham hade prof. Beckman förklarat i sin teologiska tidskrift. att det är välment, men i hög grad osmakligt och gör lika stor skada som de värsta otroskrifter. Vidare anmärkte förklaranden, att hos hr Maass i flera år lärer ha tillhandahållits en på svenska språket i Tyskland utgifven tryckt skrift, kallad frato, af ett så utomordentligt cyniskt och liderligt innehåll, att något dylikt aldrig förr varit synligt i svenskt tryck. Boken hade icke varit annonserad, men såld under hand, och flera skollärare hade djupt beklagat sig öfver, att denna bok genom hr Maass bokhandel fått spridning bland ungdomen, till stort men för dess sedlighet. Nu är det visserligen möjligt, fortsatte förklaranden, att det fienes flera, ja många, som dela hr Maass smak och tycke att dessa skrif ter äro förträffliga; ja det är ju alldeles icke otänkbart, att fr Maass bland Stockholms invånare kan uppsöka trenne jurymän, som mena att det är ett brott att icke tycka dessa hr Maass böcker vara alldeles utmärkta. Men det vetjag, att ingen jury i verlden skall kunna förmå mig att hysa och uttala ett annat omdöme om dessa skrifter än mitt eget, liksom jag äfven tror, att ingen jury i verlden skulle ens vilja göra något törsök i den vägen. Hvad särskildt anginge Familjevännen, som Göteborgs-Postens omdöme egentligen gällde, så sade sig förklaranden, efter att ha genomögnat större delen af dess häften, kunna uttala den öfvertygelsen, att nämnde omdöme snarare var för mildt än för skarpt. Dess dålighet beror icke, såsom tr Maass vill antyda, på några tryckfel, utan på en dålig plan, dåliga originaluppsatser, dåliga öfversättningar af dem och dåliga illustrationer. Det är svårt att se, hvilken nationalitet de personer tillhört, som haft öfverinseende öfver detta arbete; man skulle kunna kalla dem med tidskriftens egna lika smakfulla som originella ord för dubbelgångare eller för rotvälskare, liksom man äfven skulle kunna beteckna andan, tonen, tendensen i hela arbetet nom att såsom motto på det hela sätta en af je inskrifter, som läses under ett bland de barocka träsnitten, nemligen: Hela rotvälskebandet nedstörtade i afgrunden (sidan 524). Då emellertid hr Maass naturligtvis genast är färdig att förklara, att det endast är svensk afund eller svenskt oförstånd, som icke kan tillfullo uppskatta dessa herrliga tycka snillealster, så anhäller jag vördsamt att till hans tjenst få citera följande omdöme ur en aktad tysk tidskrift, Magazin fir die Litteratur des Auslandes, n:r 3 för detta år, der det heter: Ett egendomligt företag kan man i alla händelser kalla utgifvandet af det illustrerade folkbladet Familjevännen, som skulle kunna hafva för sig en stor framtid, då Sverge ännu helt och hållet saknar den illustrerade bättre folklitteraturen i samma genre som Gartenlaube, TIllustrirte Welt 0. 8. v. Emellertid är denna journal, skrifven, sammanställd, satt och tryckt i Berlin (naturligtvis på svenska språket at dertill särskildt från Stockholm införsknfna sättare) ingenting annat än öfversättning af det lika!edes i Berlin utkommande så kallade folkbladet Friederich Scherls Lesekränzchen, hvilket, oaktadt sin temligen betydliga utbredning, torde vara en fullkomligt obekant storhet för detta blads läsare. Den hörer till det ofantligt stora antalet af denna högre smutslitteratur, som numera från Berlin drifves ut öfver hela Tyskland genom ett väl organiseradt kolporteringssystem och med hjelp af lockande brokiga eller svarta bildpremier och isynnerhet slår rot bland den läsgiriga arbetarebefolkningen. Naturligtvis bidraga dylika illustrerade folkblad endast till att förvilda sioa läsares smak genom sina högromantiska ryslighetsromaner, framställda i le mest skrikande färger, samt att allt mer och mer utplåna lusten att göra bekantskap med bättre produkter.