Aftonbladet – 4 januari 1864, sida 3

af vägran, tyska förbundet, i känslan at sin rätt och sin värdighet, ser sig nödsakadtl. att vidtaga nödiga mått och steg för att genom militäriskt besättande af hertigdömet Slesvig förekaffa sig ena underpant för upp1 fyllandet af dess rättmätiga fordringar. Det falier af sig sjelf att antagandet af förestående förslag icke skulle medföra nål gon ändring i verkan af den redan vid för bundsbeslutet af den 7 Dec. nedlagda reservationen i afseende på en rättslig pröfning af successionafrågan. Österrikes och Preussens sändebud föreslå till slut: att förbundsförsamlingen måtte upp1. draga åt militärutskottet att oförtöfvadt föreaslå de åtgärder som äro nödiga för att de stridskrafter, som skola ställas till förbun dets förfogande för händelsen ef Slesvigs besättande, måtte blifva bringad upp i tillräcklig styrka. Mia ft MT Af de frånträdda ministrarne var det, enligt Dagbladet, af politiskn skäl ej fräga om Lehmann och Wolfhagen, af andra hänsyn ej heller om Bille, hvilken redan före den 24 December serskildt ingifvit sin demission som marinminister. Utom Hall har äfven Fenger bestämdt vägrat att inträda; Casse. som först syntes böjd atz behålla jusitiemi visteriet, hade sedermera förklarat sig vilja följa sina fordna kolleger. Biskop Monrad skall hafva vändt sig till flera, som afslagit att inträda i hans ministår, så bland andra A. Krieger; ryktesvis omnoämnas äfven Simony och H. Hage. Deremot skulle han hafva vunnit Bregendabl för ett af de serskilda konungarikets ministerier och kapten O. Liuätken för marinministeriet. Till den slesvigska portföljen skall man hafva tänkt på amtman Johannsen i Husum, och wil uttikesministeriet på kammarierre Quaade, hittillsvarande gesandt i Berlin. Efter hannoveranarnes intåg i Kiel sistl tisdag höll Könneritz från rådhuset ett tal hvari han tackade för det hjertliga cmottagandet och den värdiga hällvingen å befolkningens sida samt framhöll, ant alla voro eniga rörande wålet och lifvade af samma anda. Han slutade med ett lefva för universitetsstaden Kiel. Vice borgmästaren förkarade, att borgarrepresenteanterna beslutit sända en deputation till hertigen af Augustenborg. Ilan och folket proklamerade derefter denne. I adressen, som deputationen skulle öfverlemua, säg.s bland annat, att många offer skola bli nödvändiga för nt åstadkomma Slesvigs nödvändiga betrielse. (Enligt telegram till B. T. hade hertigen i ongdags inkognito inträffat i Kiel) I lizehoe inryckte sachsarne den 26 ,åförmiddagen under stort jubel, hvarefter hyllmngshögtidligheten försiggick på torget klockan half 3. Advokat Rave höll från rådhustrappan ett tal samt uppläste en af deputeradeollegiet och 3 senatorer undertecknad adress till hertigen, hvari stadens representanter, under föutsättning att befolkningen skulle erkänna detta steg, lofvade hertig Fredrik tro och lydnad. Samiycket gafs med es tusenstämmigt ja oeh ew trefaldt lefve för hertigen. På aftonen var staden illuminerad. På det till hertigen sända telegrammet hade följande telegrafiska svar ingås: Gotha den 26 December. Jag tackar på det hjertligaste borgrarne i min trogaa stad lizehoe för deras fosterlandskärlek och trohet. Mina varmaste önskningar äro hos mina schlesvigholsteinare. Friedrich. I Neumiinster inryckte sachsiskt kavalleri och artilleri samt hannoveranskt kavalleri den 28, och förat i sista ögonblicket utryckta de danska dragonerna åt andra sidan. Deras afmarsch helsades här likasom annorstädes med allmän flaggning med tyska oeh slesvigholsteinska flaggor, och klockan 3 dro; ett täg at turnare, arbetareföreningen m. fl. genom staden till torget, der en medlem af stadskollegiet proklamerade pretendenten. I Rein feld och Ahrensböek proklamerades hertigen den 26 på förstnämnda plats af ivenne svärdfejare, jå den sistvämnda al en idvokat. Samma dag proklamerades han äfven i Oldesloe. Iut batteri och tre haanoveran: ska bataljoner inryckte den 28 i Altona. Hannoveranske öiversielöjtnanten Flöckher har utvämnss till kommendant derstädes sStaatsanzeiger inaebåller en förteckning på de högre officereposternas besättande i exekutionsarmen, ur hvilken vi återgitva föl jande utnämningar. Öfverbefälhafvare: gencralfåltmarskalken frih. v. Wrangel; tjenstgörande adjutant sekundlöjtn. grefve v. Kal nein; generalstabechef: generallöjtn. Vogel v.,Falekensteis; öfverqvariermästare: öfver ste v. Podbielski. Generalstaben består af major v. Stiehle, kapten v. Hardenberg, pre mierlöjtnanterna v. Gottberg och v. Roon samt major Geerz som chef för gencralstabens topografiska afdeining. Adjutenturen bestär af major v. Kleist, kapten v. Cra nach, ryttmästaren grefve v. Eulenbu g, se I konadlöjtnanterna Vogel v. Falckensteio, Vv. Nostitz och v. Wrangel. Till kommendan! i högqgvarteret har utnämnts major v. Schack af andra gardeaulanregementet. Från Hannover gkrifves under den 24 December: tDanske ministern Hall har nu besvarat de identisaa noter, som anmälde förbundsexekutionen. Depesehens hufvudiunehåll är följande: Förbundsbeslutet af den 7 December saknar hvarje förpligtande karakter för Danmark redan sf d t skäl, att detsamma fattats sedan danske gesandten på rättsvidrigt sätt blifvit utesluten ur försam lingen. Förbundsbeslutet åberopar ett tidi gare beslut af den 1 Oktober innevarande år; dock finnes så mycket mindre skäl tll en exekution, som förordningen af den 30 Mors d. å. redan vlifvit upphäfd och Dan mark förklarat sig villigt att tillmötesgå förbundets fordringar. Frågan om konungens af Danmark erkännande som hertig af Haolstein 0, s. v. måste ha föregått hvarje fordran om den författningsenliga ställaing, som Hoistein skall halva Det har ej lemnats danska regeringen någon möjlighet att förhindra exekutionen genom uppfyllandet af bestämda fordringar. At dessa skäl öfver ensstämmer den s. k. exekuticnen icke med; förbundets rättigheter, och danska regerin gen nedlägger den högtidligaste protest mot förbundets otvilvelaktiga öfvergrepp. i Från Slesvig berättas, siger Faedrelandr ty; att några madsooara I Dänisehwald och Svans i i