Aftonbladet – 4 januari 1864, sida 3

TITTA ILE GULT 1ITCU KIECSPEUMNYCIE ICE AA UMPIGLERET Pg men inträdesafgiften kommer att upphöra Innetafvare af ohegagnade biljetier kunra i arr Samson Wallins bokhandel mot alemnande at biljetten återbekomma sina penningar. Stockholm den 4 Januari 18644 Axel Key. — Harald Wieselgren. Rillesängsoch Polissaker. Det Måas ska tryekfriketsåtalet i Stockholm. Vi meddela här nedan en utförligare redogörelse för det af bokhanpdlaren Ph. Maas härstädes mot detta blads ansvarige utgifrare till Steckholms rådhusrätt iastämda tryckfrihetsmål, föranledt deraf, att Aftonbladet under den 7 sistlidne December reproducerade en artikel som några dagar förut stått att läsa i Göteborgs Posten och rörde den utaf hr Maass här i landet spridda tidskriften Familjevännen. Målet pågår samtidigt äfven vid Göteborgs rådhusrätt, dit ansvarige utgifviren a: Grteborg:-Posten blifvit instämd för nämnda uppsats. Såsom ombud för hr Maass uppträder å håda stälena häradehöfting Ludvig Möller. Vid härvarande rådhusrätt förevar måls t första gången den 17 December på 5:te afdelningen, dit det blifvit lottadt, och inställde sig vid pårop deraf hr Lulvig Möller A kärandesamt E svarande sidan magister Aug. Sohlman. Af stämningen, som upplästes, inhemtades, . tt käranden funnit sig förnärmad af den kortfattade kritik, som Göteborgs Posten lemnat öfver sFamiljevännen, och förmenar sin heder såsom enskili man och verksamhet såsom svensk bokförläggare derigenom vara angripen vå ett sätt, som fordrar upprättelse genom lagens melankomst. För öfrigt åberopas deri samma argumentation, som käranden inför Göteborgs rådhusrätt andragit, och omförmäles bland åtskilligt annat, hurusom käranden a: uppsatsens slutmeningar tycker sig finna att hela stormiöpningen emot honom sysbarligen har till syf emål att nedsabla den af honom distribuerade andra årgången af en i Berlin på svenska språket tryckt tidskrift, Familjevännen kallad, för att i stället vända publikens uppmärksamhet på ett annat dylikt arbete, eller på den af boktryckaren Gernandt i Halmstad utgifna Familj-journalen.s För att främja denna afeigt och sitt verkliga syfte mål, heter det vidare i stämningen, skyr artikelförfattaren icke att begagnn sig af desmut. sigaste vapen, såsom då han i början af sin uppsats tillägger käranden och särskildt betonar epitetet Tysk bokhend!are-, ehutu det icke bort vara svårt för artikelförfattaren att erhålla kännedom derom, att käranden, efter att ha konditionerat i Bonniers a bokhandeln härstädes, i förening med hr P. A. Huldberg öppnade handel för utländska böcker, hvilken af käranden sedermera öfvertoga och i förening med en betydlig inländsk bokhandel fortfarande bedrifves.? Käranden gger: I en tid, då olyckligtvis de tyska och skandinaviska nationaliteterna, glömmande sitt gemensamma ursprung och sina gemensamma intressen, stå fiendtligt emot hvarandra, hoppades artikelförfattarenm helt säkert att han, genom att benämna mig hr Maass) tysk bokhandlare, skulle hos mången, som dömer utan att pröfva, ohjelpligen skada mitt personliga anseende, och it behändist sammanställa min förlägvarverksag bet med en inom svenska bokhandeln illa renommerad annan tysk förläggares, ansåg författaren sig helt säkert nafva begagnat bästa medlet att skada min af min borgerliga verksamhet beroende existens. Kärwnden bemöter härefter artikelförfattarena uppgift derom, att hr Maass skutle etablerat en femte boklåda i Göteborg, förklarande denna uppgift vara osann och upplysande, att den ifrågavarande bokhandein inskränker sig till en expedition för hans mänga förlagsartiklar, för att så medelst på bästa och billigaste sättet kunna betjena sina talrika affärsvänner och afnämare inom Göteborgs handelsområde... Nämnde expedition ir öppnad j det s. k. Gegerfeldtska huset vid hörnet af Östra Hamnoch Köpmangatorna i Göteborg uti trå för ändamålet der förhy:da rum. Vidare förklarar käranden artikelförfattarens i Göteborgs-Posten uppgift, att käranden genom plakater, vare sig å dörrarne till denna eller nåson annan lokal, tillkännagifrit sig i nämnde us öppnat en 5:te bokhandelX, likasom ock att han istörre eller sindre tidningars annonsafdelning skulle låtit införa braskande puffar, för att få tidskriften spridd, vara osann. Huruvida mina förlagsartklar, heter det vilare, äro mera underhaltiga än svenska bokförläggares i allmänhet, må hvem som helst belima, men jag eger rätt att fordra att, till grund ör ett sådant bedömande. framläggas opartiska och jemförande förlagskataloger, och ehuru det l lärer stå en säljare fritt att bestimma priset på sin vara, vädjar jag, i fråga om billigheten eller dyrheten af mina förlagsartiklar till en upplyst allmänhet, och är jag trygg i medvetandet att ha i min ringa mån arbetat på att genom 8. k. godtköpsupplagor, med en typografisk utstyrsel, som tål jemförelse med andra boktryckerialster, sprida nyttig och gagnelig lektyr. Med afseende på förläygarskapet af tidskriften Familjevannen, innehåller stämningen, att i5teborgs Postens artikelförfattare suppenbart ugit, då han utpekar käranden såsom tidskriftens förläggare. Den tryckes, enligt kärandens uppgift. hos W. Moeser i Berlin, och är utgifvaren Fredrik Scberls förlag och egendom Om dessa herrars verksamhet lemnas för öfrigt den upplysning, att den förre innehar det största konstbokiryckeri i Berlin samt Scher) otvifvelaktigt det förnämsta institut för litografi och träsnideri, tillöggande käranden, att om artikelförfattaren behagat taga kännedom om tidskriftens andra årgång, hvaraf ijerde häftet utkommit, skulle han ha funnit, att tidskriften numera motsvarar alla fordringar på en ren och fosterländsk litteratur, passande för svenska folket. Hvad deremot angår första årgången yttrag: tOm författaren icke af illvilja och för enekilda syften emot mig upptrtdi hade författaren, annorlunda än som skett, bedömt ett eller annat språkfel som, det medgifves, förekommer i tidskriftens första årgång. Ehura denna Argångs redaktion och ordnande stodo under en Jå Sverges omtycktare författarinnors ledning, kunde, då manuskripterna måste sändas hänfrån och till Berlin, en och annan oegentlighet lervid icke förhindras, synnerligast innan ett ittrackligt antal svenska sättare Dlitvit engagerade. Slutligen anföres: Sartikelförfattaren säger, ut utgilfvsndet af Familjevännen är en skamlös pretext att bitva af med en hop dåliga planscher, hvilka medfölja tidskriften såsom gratispremier. Nu kan likväl hvar och en öfvertyga sig derom, ast de flesta och bestimdt alla de större planscheraa utgöras af de yppersta alster itografien hittills kunnat åstadkomma, och att le gratispremier, sum åtfölja hvarje årgång, rafva, då de köpas särskiidt, långt högre bokrandelsvärde än prenumerationspriset på tidkriften. Flera för min heder och ära såsom svensk vokhandlare kränkande enskildheter skulle jag kupna ur ifrågavarande artikel framhålla, men jag har för stor aktning för de redliga och upp: ysta mäns omdöme, hvilka komma att skilja nellan mig och arukelförfattaren, för att jag skulle anse mig behöfva här än vidare motivera nitt beslut att till skydd och värn påkalla tryckrihelslagens mellankomst för att sätta en damm mot artikelförfattarens skamlösa försök att i smutsen neddraga en oförvitlig mans karakter ch borgerlig: erksamhet. LJ rn