Aftonbladet – 4 januari 1864, sida 3

SEELE RARSERREEERISBEITA SR KIRGUTECERI TÄT TUE TAGE of BET RUnt ön staterna och erhöll, vid sin återkomst till Mexiko, af Juarex regering en militärisk befälhafvareplets, hvilken Len beklädde till sin död. Bref till en väninna I landsorten. Bästa Nina! Du afondes mig som får tillbringa vintern i Stockholm, som får se kungen, spektaklerna och ... nyårsbelen. Ja, ailt det der kan vara roligt, men det har allt sina besvärligheter med sig, också. För att börja med spektoklerna, så skulle vi se Kung Richard, men fingo ej biljetter första och andra gången, och eå sjuknade hertigen af Gaunt, så att det nöjet blef instäldt. På samma sätt ha vi ou:phörligt blifvit gäckade; än är A. sjuk, än B., och så ela alfabetet igenom. På nyårsbelen skulle vi naturligtvis, ty farbror är studsfullmäktig. Ati berkrifva för dig all den granulåt jag der såg, är ogörligt. Bruket är om de dansande herrarne (löjtpanternpe?) äro VApStröestt i hvita: kasimirsbyxor och hvite hällor samt blanklädersstöflor; damerna skola vara svarte klädda, och det voro de med, men iyste än dock i alla regnbågens färger, ty hårklädslar och skärp voro röda, blå . Kau du gissa hvad de bade på håret? Nej, det kan du aldrig; jo, insekter, fjärilar och flugor, som hängde vei från håret och flögo kring deras axlar. Ena nog, vacker fru, som var så klädd, dansade just om mig och en af de fula långbenen vidrörde min hals; jag skrek lätt til, ty jag ver nog ecfadg att taga honom för lefvande Hvilket hvimmel, hvi trängsel och hvilken svårighet att gå! Damerna hade nemligen klädningar med half vlas längt släp, och det ver omöjbat, hur gerna man än ville, att ej trampa derpå. Deras hifvuden sågo för Justiga et Midt en blommor och insekter, flugor och fjärilar uppstacko ett par ofantliga horn. alldeles lika de der gemshornen pappa medförde från Tyrolen och som vi begagna till klädhängare. Det måue vara mycket modernt, ty många damer voro å klädda. Huru deras kammarjusgfrur kunna kläda de i per jag ej. men det är väl derföre, är ifrån landet. Då vi hemkommo bågad jaz hvem som säller till nyårsbalen. du barn?, sade hun met sorkosti garne ställa til den, derför att ror Åiminstone en gång om å dansa med de kungliga. Hvaje det om att den skall inställas; på vija det gerna, ty de äro föga smickrade ötver att föra de konpgl. fruutiwren i daaoger, gom de dels sjelfva aldrig kunnat, dels glömt ber; men döttr:rag bönfara .. och nyårsbalen letver upp hvarje år!? Sålånpgt farbror. Om han mente elivar eller skämt, vet jag j: bur vänlig han är emot mig, men aristokrat är han 1 botten. Lyckliga Nina! Du vet ej hved nyårsvisiter Sådant slipper nu än hos er. Att omtala för dig alt hvad jag utstod blott på en dag. skulle låta altför öfverdrifvet. Hör mig eadast en at od. ördagen den 2:dra väckte fost ligen et Trötaf balen, måste jag stiga upp för ot: kläde vig. Vi ekulle på uyärs visiter. Lyckligtvis visete jag ej förut hvad detta ville säga, ty då hade all faxter fått ara enaom. Faster åker ailtid, men betjenten hade influensa och kusken hade ondt i bögra ermen; farbror ville j skicka efter hyrvaga, ty belire kan man på, tyckte han, an åko : endras vegnar. Faster medtog en packe vi fingo. Vi få J stanna längre minuter på bverje stäle, söde faster; bäst vore om de välsignade menniskorsa vore borta. Vi gingo Drouninggstan uppföre: slutligsa stannade faster framför en grar port och ringde. Portvakten stack hutvude: ut genom lInckan och mönatrade 093 från topp tll 1å. Mönstringen måste ha utfolit ull vår fördel, ty han öppnade porten, bu de sig ända till marken och sade: ?Ge neralcns taga emot; var så god och stig upp.? Vi gingo uppför ett par breda trapI och in i en tambur, der en livreklädd betjent aftog oss kapporna. sakta till mig: ?En sådan otur ort de äro hemms på första stället; räcker detta, så hinna vi ej långt i dog.? Inkomna blefvo vi hjertligt emottagna ef generaen och havs fru. Före 098 voro några äldre damer. Generalen omtalade för den ena af dem huru sjukt de hade haft hemma hela vintern samt ait hans hustru ådragit sig influensa genom visiter på nyårsdagen. Lycka till, god iortsättning!? svarade hon. Derifrån gingo vi vidare. Utantör ett hus vid Rödbotorget stod en elegant ruck och ur huset kommo tvenne personer, en ung man som ledde ett fruntimmer. YSt, Anna: kom den här vig.n, sade faster och körde in Ödg I en por. ?Bor någon sf fasters skan:a här?? — Bafa diga bara! Pro fossor O far ut med sin unva frå. låt dem så lemna vi in våra kort och så Gurdskelof men är mig temikort och vi är den v långsynt. V 0 her det unga paret flög förbi: och sedan skundaue viiaihuset. ?Tarpro essoris emot??? frågade faster den bogande betjentien. Herrskapet for oyes hort; mötte icke h Lemna kort, af något onådigt, profes , tillade hon något mildare, att jag r verktptledseo att ej trälta henve hemma. Åter gingo vi vidare på flera stillen. På vägen mötte vi hundratsls personer, alla i una ärende söm vi. Det var kallt, eå utt dv söga frusna och missbe duva ct. Jag uppsnappade aförana ord. Hura förarghgt at de ta emot Man hinner ir ng, och vi som ha få må tällen av