öron! Blotta ordet Statuto4 (konstitution), om hvars betydelse han visste ungefär lika mycket som han visste om Thebes hieroglyfer, utöfvade en magisk verkan på honom. Alt på nära håll iakttaga de växande händelserna, att på ett eller annat sätt få blanda sig in uti strömhvirfveln, att blifva fri — blifva fri! detta utgjorde nu hans dröm, både sofvande och vaken. Om vi skulle skildra alla de emå planer, som jäste i ynglingens hjerna, huru han skulle kunna uppnå det så ifrigt efterlängtade målet, och hvilka alla gingo ut på hans inträde i krigarnes led och afresa till krigstestern, skulle vi få en lång historia att berätta. Men hans lärare voro wmera vaksamma än vanligt, och flykt blef en omöjlighet. Hvad det beträftade att vända sig till sin beskyddare och gufar, kunde Vincenzo ej komma sig för dermed. Hvad han ej hade vågat att vöra vid faderns frånfälle, då detta hade varit en jemförelsevis lätt sak, detta kunde han 9 få tillräckligt mod att försöka nu, då sex års tystnad å hans sida hade starkt fastnitat kedjan kring hans ben. Ja, han kände att han bar en kedja — en tung och afskydd boja, som han önskade bryta men huru? Det kan vara så godt att här nämnha, att den dåliga utgången af hans sista examen; på bvilken vi hafva hört bonom hänsyfta, till största delen berodde på tidens oro och spänning. Läsaren torde nu bättre kunna. fatta det själstillstånd, i hvilket Vincenzo återvände till palatset vid det tillfälle: då vi företa gången träffade honom der... Om nåjon tillstymmelse till afsigtatt göra gufaern förtrogen af hans tankar och önskninsar hade legat och rufvat i yoglingens själ, kulle den hafva blifvit undanträngd af det noln sf missnöje, som låg utbredt öfver den rördade gufaderos panna. (Forts. följer.)