Aftonbladet – 4 januari 1864, sida 1

VINCENZO. ROMAN I TVENNE DELAR AR GIOVANNI RUFFINI. (Förf. ef Doktor Antonio, Lavinia m. fl.) FÖRSTA DELEN. Det flinka paret satte af likt tvenne pilar genom den vinranktäckta gången, långs en terrass, INN med valnötträd, var inom ett ögonblick ute genom trädgårdsporten och skyndade derpå! framåt landsvägen, då ett muntert anrop från Barnaby kom dem att stanna och vända om hufvudet. Den gamle mannen kom springande efter dem, med den anga damens halmhatt i handen. Det ä detsamma med hatten, sade Rosa skrattande; jog förmodar attjeg tapade den vid dammen. Ful-och-God tycks vilja använda den till ett fredsteckenX, sade ynglingen. Jag skall springa tillbaka och hemta dent, och det han lät orden åtföljas af handling, skyndede han tillbeska till Barnaby och var i nästa ögonbliek åter vid miss Rosas sida. Under tiden stultade don Natale, som gick litet ;ramom karlarne med basflolen, ganska raskt framåt, i betraktande af hans korta ben och stora runda mage. Don Natale var sjelfva typen för en landtprest — trind och fet, med fint aneigte, dubbel haka, röd näsa och ett godt lynne. Ettiåcgvarigt bruk hade beröfvat hans kaftan all dess fordna glans och hans trehörnade hatt hvarje tecken till felb — en skorpa af flott tonade nu istället för både glans och felb. Han ropade Se A, B, mr 1.