Aftonbladet – 4 januari 1864, sida 1

—— med sin lilla lekkamrat och padroncina, mille Rosa, letande efter fågelbon och jagande fjärilar åt henne — ett bestyr som han flitigt skötte under de sista två åren. Detta torde tjena till att törklara den förtroliga ton hvarmed Rosa, presten, Barnaby och alla de andra tilltalade honom. De hade alltför länge känt honom såsom en liten ryttare i parkumsjacka, för att ombyta sätt mot honom då han utbytte jackan mo den långa svarta rocken. Alle Rosa hade visserligen vid hans återkomst efter första året af hans vistande vid seminarium, dertill förmådd af olikheten i hans drägt, sökt att afbryta gamla vanor, och hade verkligen i sitt tal till honom begagnat andra personen i pluralis; men Vincenzo bad så innerligt att han skalle få tillgodonjuta sitt amla privilegium, att hon villigt hade g tt in derpå. Men vi få icke gå händelserna i törväg. En vacker morgon kallades Vinoenze till sin gufars studerkammare. Vincenzo, min gosseX, började signor Avvoeato, den tid är nu inne då du måste upphöra med dina barnsliga lekar och börja bercda dig för den bana, som din far bestämdt för dig, den presterliga banan. På hans uttryckliga önskan har jag skrifvit till vär biskop och uppgjort med rektorn vid seminariet i Ibella (så hette den lilla med röda tegeltek försedda stad, som var synlig från belvederen) för ditt mottagande derstädes. Jag skull sjelf följa dig dit om, måndag; i morgon skall du fara och besöka din far och mottaga hans välsignelse; nästa söndag blir din sista frida . för det närvarande. Så länge du är en go goese och gör heder åt dem som intressera sig för dig skall du alltid i mig fiona en vän. Jag beklager att jag icke sjelt ken