Aftonbladet – 4 januari 1864, sida 1

Nej, icke det ringaste.t Har du varit i tvist med Signorinan?4 Gud bevare mig för det, sade Vincenzo. Nå, hvarför ken du då icke hålla upp ditt hufvud, som det egnar och unstår en hederlig pojke, sådan som du?? Och med dessa ord gick Barnaby sin vär, och Vincenzo gick in. KAPITLET II Ett iefnadsyrke. Vincenzo hade icke blifvit mera rådfrågad, rörande det letnadyrke för hvilket han sålanda uppfostrades, än man rådfrågar en godsbal om dess bestämmelseort. Hsns far var en god och irogen tj.nare åt signor Avvocato och hade under sia uppsigt pågra ganska vidsträckta risplantager, som signor Avvoeato egde i trakten af Vercelli. Risodlingen ger en säker och ganska god inkomst, men är högst ohelsosam. Risplantan odlas i vatten, som stagnerar och förskämmes och alstrar feber. Nu hände det sig så, all en vacker natt vatinet blef bortledt från ett af de fält som stodo under denne mans uppsigt precis det fält som behöfde den mesta. bevattningen. Ehuru. Vincenzos fader var sjuk och nedslagen (han hade nyss förlorat sin hustru), beslöt han dock i sin ifver att förvissa sig om hvilken af hans tvenne grannar som var den brotslige — och i alla händelser för att förekomma upprepandet af detta dåd — att under åtskilliga nätter hålla vakt vid den sumpiga platsen, och der insöp han första fröet till der sjukdom, som skulle kosta honom hans if. Han angreps strax derefter afen frossa som motstod alla försök att öfvervinna den. ns husbonde flyttade honom till en helmmare plats och skaffade honom ggd