Aftonbladet – 4 januari 1864, sida 1

varit beryktad inom försumlingen för sinus flödande talegåfvor; men hon hade nog fin. känslighet för att tiga dermed. De hade nu kommit in genom trädgårdsgrindarne och vandrade uppför deo långa poppelallen, som ledde fram till palatset, då de blefvo varse ettannat sällskap, som kom emot dem utför alln. — Sällskapet bestod af Rosas fader (signor Avvocato, såsom han gemenligen kallades) och fyra eller fem af musikanterna, som hade samlats hit för repetitionen. Då de tvenne grupperna kommo i sigte af hvarandra, påskyndade de sina steg, och det dröjde ej länge innan de möttes, hvarvid utbröt en sådan explosion af Åh!4 och 4Ah!4 och CHved är det för en lycklig vind som fört er hit?4 och frågor och förklaringar och utrop af förundran, att kråkorna, som bodde i popplarne, aldrig hade hört dess make. Tiden skyndade emellertid, och sedan man användt den korta halten till att utbyta ömsesidiga helsningar samt gifva och mottaga förklaringar, återtog den nu förenade kolonnen sin marsch i god ordning. HKosa och hennes far gingo i teten, med don Natale emellan sig, de öfriga följde efter, två eller tre i ledet. Vincenzo blidade ensam eftertruppen, antingen af en slump eller af böjelse, och som han för ögonblicket ej hade någon bättre sysseleättning, sparkade han flitigt ur vägen allting i skapnad af ett löf, en qvist eller sten, som hrjde sig tillräckligt öfver marzen för att kunna blifva bortsparkadt. Hvad går åt dig?4 frågade Barnaby, i I han helt plötsligt kom fram bakom ett träd. Ingenting, BernabyX, svarade Vincenzo med en viss öfverraskning. tMår du illa, menar jäg?