Aftonbladet – 4 januari 1864, sida 1

e nu med sin hufvudbonad h yngtiogen, och då de voro hans röst kunde höras, skrek är jag! JR kommer i egen örklara och göre restitutionem person A in integrum. Uff! Vinceuzo vet hvad det betyder. Hvad tror ni att det der dumhufvudet till bärare från staden gjorde? Uff! en till sockenkyrkan. Och hvad tror ni att den gåsen klockaren gjorde? Jo, han läste in den i sakristian, der modiga två timmar!4 Vincenzo Voro Bu lätt invid hoysste, Jlikawom pligskyldigast, prestens hand. osa, Roselte, Rosettina; god — du min skapare, en såt är, för att vara i Maj må: gt bränner en ända in i skinke vågon lätt sak att klifva uppför branten uvder en gådan värme, som nu. Jag hoppas att pi icke vill kalla den bär lilla obetydliga backen en brant, invände Rosa leende. Då du blir öfver sexlifem år och har den tyngd att bära som jag har, så skall du finna den brant nog, mitt barn. Men det må nu vara brent eller backe, så få vi väl lof att gå på. Apropog, iet är ett paket till palatset hos Peter krytdkrämeren — ett paket, som kommit på polten, så stort som ett barn, och — det utdutstar en så herr lig doft, alt jag, om det vore den tiden. skulle tro att det innehåll lvit tryffel. Hvad det än må vars, så komma dina läppar att smaka det nästa torsdag, Vincenzo, du lille skälm — medsn jag — Jag, som du vet, måste äta på borgen. De är en gammal sed att sockenpresten skol äta på borgen B:t Urbansdagen. Consueludo est let. Icke i oe