Aftonbladet – 2 januari 1863, sida 3

Falu tidningen förklarar sig anse det omöj ligt ett Sverge-Norge skulle kanna lemna Danntark åt sitt öde och tillägger: Derom att vår konung och hans rädgif. vare se sig före och taga de i dessa dagar standligen skiftande politiska tilldragelserne med i räkningen vid sina åtgöranden är in genting ett säga; men om detskulie bekräftoe sig att de nu helt tvärt öfvergifvit den re dan af konuvg Oscar samt äfven af konung Cal upptagoa och bitulls följda polisik, aemligen av betrakta ett tyskt anfall på Slesvig jemväl såsom ett angrepp på den skandinaviska norden, kan man icke annat än på det högsta beklaga ett sådant förhål Jaude, och i hvilket Sverges och Norges folk i sia ordning helt viest skola se ett an repp på siw ära. Det finnes ingenting eå fegt och försktligt som att svika en vän i nödens stund.4 Lunds Veckoblad yttrar uti en längre ar tikel till slut: N Slesvig följer otvifvelaktigt, utan afsecn d2 på Londontraktaten. alitseden 1720 ko uungarikeis afslagar. Hvarje förnekande häraf hotar Nordens hjerta, då det sätter Danmarks inre sjelfständighet i fråga. Sver ges ekyldighet ait draga svärdet kan då vi längre vara föremål för någon tvekan. Samma blad karakteriserar på fö sätt D. Allehandas fanatiska nödrop emo: hvarje tillstymmelse tll en sannt nordisk poliuk: Hos den, som högre äs allt annut älskar elt bastant skratt, sku!le Nya Dagligt Alle handa kuona reko smenderas till prenume ration för det kommande året, Kapten Paft är numera af det nänmda bladet fullstän digt öfverflyglad.4 (Derefter meddelas D. A:lehandas båda berömda fetstilsbiiar om stämplingar och emissarier.) Föross Lundabor, som lefva så godt som invid portarne till Köpenhamn, och at hvilkt mången hvarje dag bevittnar, huru sakerna derstädes gå sin stilla gång, så att den,