Aftonbladet – 2 januari 1863, sida 2

surklippt yngling, klädd i en seminarists långa och icke synnerligt vackra rock. Är repetitionen slut?X frågade miss Rosa i samma ögonblick han var vid hennes sida. Han besvarade icke frågan, utan sedan han kastat en forskande blick på henne, sade han: Ni har gråtit!4 vändes sig derefter om till Barnaby och tillade under betydelsefull stamping med foten: Det är ni cam haft henne att gråta!X Barinby utbrast i ett föraktligt skratt, härmade så särdeles målsnde sätt den unge talarens dis:ant och gest, upprepade med få ord den ny-omnes tilltal till honom och fortfor derpä med skärpa, i det han återtog sin naturliga grfva röst: Natvrligtvis var der jag som hade henne stt gråta; jag skulle jus. vilja veta hvem det annars kunde vara! M snart det är vågon skada skedd, så lita på att Barnaby haft sin hand med i spelet, Baernsby lefver af små barn — tre veckors gamla g08sar till frukost, sex veckors samla flickor till middag och så vidare. Mitsann är det icke bäst att jag tager till fötters, 3 framt jag icke vill bli pryglad af hans vöre..het, Ha, ha, ha! eådana elementskade unge Medan deras läppar ännu äro våta af mo dersmjölken, taga de sig myndiga miner minsann! Jag kan icke tåla dem! Sedan Barnaby sålunda uttalat sina tan kar, tog han upp trädgårdssaxen och van drade bort i butiert majestät. För att und vika missförstånd, vilja vi härmed nämna at näst Rosa och Rosas pappa, var Vincenzc Barnabys största favorit. Men genom at skylla honom för Rosas tärar hade Vincenzc träffat hoaom i bans ömtåligaste punkt, och den gamle kämpen hade genast satt sig föravarsställning. Ynglingen såg efter honom och sade: Ful-och-God tycks vara mer än van ligt ömtålig i dag.? tSanvingen att säga, svarade Rosa, så bar jag varit bra obeskedlig emot honom. och hon omtalade nu sin odygd med saxer och sitt lilla missöde. Ful-och God? (Brutto e buono) är et namn, som uti Italien gifves åt ett förträff ligt slag af vioterpäron med ett temliger fult yttre. Detta var Barnabys legitima binamn och som han sjell till en viss grad hade adopterat, ehuru med en liten variant nemligen det blygsamma tillägget af icke framför god. Det var först nyligen som nös gra styeken slynglar i byn hade börjat at kalla honom YRadetzky. Den österrikiske fältmarskalken spelade vid denna tidpunk (1848) en ganska framstående rol uti de