Aftonbladet – 31 december 1863, sida 4

rikshofmästaren Peder Oxe — kung Fredrik sjelf var icke i hufvudstaden — och erhöll fum på slottet. Bothwell anropade i Köpenhaimn den franska gesandtens skydd, (det var den bekante Denzai, hvilken på! sin konungs vägnar alltid hade arbetat i Maria Swarts intresse vid de främmande; hof, der han varit ackrediterad), samt fick igenom honom ett bref afsändt till konangen af Frankrike; han öppnade hkaledes en: I korrespondens med konung Fredrik sjelf-; (hvilken i början till och med i sina ekrif i; velser erkände honom som 4skotsk konuvg), j men här, liksom i Bergen, behandlades han; dock som statsfånge, om än på ett ganska : liberalt och aktningsfullt eätt. Ända tills i slutet af året förblef hans öde oafgjordt. Från Skottlands tregent Murray ankom nu till danska hofvet en uttrycklig fordran om; att få Bothwell utlevererad ; ett parti måste; då tagas, Fredrik den 2:dra kunde omöj-! ligt besluta sig till att utltemna Bothwell, jgemålen till en olycklig drottning, som för; ögonblicket sjelf af upproriska undersåter:; hölls fången på Lochlevens borg, men han förslog Murray att sjelf öppna rättegång mot Bothwell i Danmark, der han nu befann sig, och han lofvade ör alla händelser icke låta honom slippa Pärt. För större säkerhets skull beslöts, ett Bothwell nu skulle insättas på ett rast slott, och det är sålunda vi sett honom en Januaridag år 1568 göra sitt inträde på Malmöhus. Mellan denna dag och kvappast ett år tillbaka i tiden, hvilka hvälfningar i en mans lif! Mordet på Skottlands konung till utgångspunkt, derefter egen uppböjelse, föret till hertig, derefter till Maria Stuarts gemål, biläger den ena dagen på det stolta, kungliga Holyrood, nästa dag flykt och förföljelse, ea kringirrande riddares äfventyr i Nordskottlands skogar och i arkipelagen utanför dess kust, flykt igen öfver Nordsjöns stormande haf, ankomst till Norge, fång nskap i Köpenbamn, ändtligen fängelsedörren öppnad och åter noga tillsluten i en gränsfästniog vid Öresund! Hvilka ämnen för egna, ändlösa betraktelser i den stilla afslutenbet, der Maria Stuarts tredje gemål nu efter så många vexlingar öfverlemnades att tillbringa sitt lif, i den lilla hvälfda kammaren på Malmöhus eglott! Bothwell hade under sitt uppehåll på Malmönus fortfarande frihet till att underhålla skriftvexling med en och annan, ehuru dessa bref först blefvo genomlästa af slottets befallningsman; han mottog der äfven besök, (såsom t. ex. af den franska mini-Å stern Dauzai), han erhöll pengar till sinaÅ behof och dyrbara kläder för att kunna vara klädd efter sitt stånd. Murray upprepade gång efter annan försöken att komma sin gamla dödsfiende till lifs, men, oaktadt hans anspråk understöddes vid danska hofvetaf drottning Elisabeth, strandade de dock beständigt. Till de mest plumpt tilltagna af dessa försök hörer Murrays fullmagtför en skotsk kapten i dadsk tjenst Clark, att fordra Bothwell utlevererad och deretier (som en pri1 vat affär), halshugga eller läta halsbugga honom i Danmark. Oaktadt de efter Bo:hwells flykt i Edioburg upptagna förhör ) med hanss medbrotieliga i mordet på Darnley numera hade satt alla omständigheterna härvid i temligen klart ljus, (så som vi of: vanför bafva i korthet berättat denna till dr. gelse), oc! oaktadt det alltså ej längre kunde bysas synnerligt tvifvel om Both wells brottslighet, stod danska hofvet ännu strängt och orubbligt på sin rätt :tt gilva mannen skydd i landet, på så sätt, som skedde, Bothwell å sin sida försummade intet medel att visa den danska regeringen sin erkänsla härför och skall till och med hafva för danska kronan öppnat utsigten tili att återfå Orkneyoch Shetlandsöarna, hvilka fordom hört till Norge och ännu endast voro att betrakta som en pant, hvilke. Christian den 1:sta på sin td egenmäktigt och lätt sionigt gifvit ifrån sig. Hr Schiero anmärker möjligheten af att danska regeringens sätt att behandla Bothwell icke stod utan allt sammanhang med dessa förespeglingar. — Först år 1570 gaf danska regeringen vika för de ifriga påkänningarna från Englands drottning och den skotska riksföreståndaren, (nu Lennox, sedan Murray blifvit dräpt i början af nämnde år.) Det till Köpenhamn utskickade nya sändebudet Buchanan erhöll då verkligen den tillförsäkran, att Bothwell skulle blifva utlemnad, så framt man erhölle Elisabeths och den skottska regeringens SkautionX för att han skulle blifva dömd efter lag och rättfärdighet. Bothwell räddades denna gång genom franska regeringens mellankomst; han utlemnades icke, Anda till 1570 kunde Bothwell sålunda icke synnerligen beklaga sig öfver den behandling han rönte af den danska regerin gen; han tycktes till och med hbait frihet, att då och då skrifva till sjelfva Meria Btvart, ja att affärda till henne förtrogna emissarier, och han bemöttes af sinn r ett sätt, svarande mot hans förra r förhållande räckte till och med än men efler denna tid synes Bot ha blifvit härdare än hittills. Anledningen iy härtill bvilar ännu i dunkel. Fåogea bleffid 1å flyttad från Malmpd i strängare förvar på I Jc Dragsbolma slow (nu Adelersborg,) på Säl I and; inom samma murar satt då äfven gom jk, tatsfånge en annan skotte, just) den nyss-Åk vämde Clark, densamme som en gång bade j X fullmakt till Bothbwells halshuggande, men ik, om sednare, (det tros, icke oväsendtligt på ;rund af förtroliga upplysningar, lemnade af) K! 3othwell, blifvit starkt misstänkt för oredighet mot danska kronan och derför Insatt!ka å lifstidsfästning, Clark dog här 1575; jothwell afled här först 1578, nio år före daria Stuarts aträttning. Han blef begraf-ler AA on I onrmmabanlbeorekan I Ar dan mn Ia frTmManmsmnt: AhracnaAamasn me