Aftonbladet – 31 december 1863, sida 3

vid det stormande bifallet, eller af fröjd att vara det värdig, eller af glädje och sällhet att efter så många faror oskadd åter befinna sig i den älskades armar, eller ock at allt detta tillsammans. Inom kort hade omkring henne församlat sig hela befolkningen i San Ambrogio och i Chiusa, hvilken tillsam. mans med invånarne i byn San Michele anläade till klostrets portar. Och ehuru det var sept och munkarne sällan vid denna tid brukade lemna sina celler, öppnades dock partarne och folket mottogs af abboten sjelf i full presterlig skrud åtföljd ef alla klosterbröderna. Dessa mottogo den räddade flickan med vördnad och såsom en af Gnds mäktiga hand vidrörd och helgad varelse, samt begåfvo sig till kyrkan sjungande Te Deum jemte Salve Regina och många andra psalerm till den heliga jungfruns och till erkeengeln Mikaels ära, hvilken sednare nu och alltid uppträdt såsom oskuldens försvarare. Dessa psalmer och lofsånoger fortsattes ända till dess morgonen grydde, då, sedan fransmännen i all tysthet aftågat, medförande de båda fångarna, återfördes till föräldrahemmet af vänner och brudgum den unga, sköna flickan, som så underbart blifvit räddad ur de rofgiriga lejoneus och de glupska ulfvarnes klor. Här har krövikeskrifvaren, som tydligen mera tänkt på kyrkans ära och storhet än på något annat, öfvergått till en utförlig eskrifning på de högtidligheter och processioner som sedermera företogos för att förherrliga miraklet och tillägger blott i korthet att Alda och Giacometto gifte sig samma år (han hade icke sagt hvilket, men krönikan synes vara skrifven i medlet af trettonde seklet), hvarefter han ej mera yttrar ett ord om deras öde. Vidare säger han att, som detta underverk väckte