öfriga franska soldaterna, som i god ordning och med värjan i handen tågade uppåt bergen för att komma stina kamrater till hjelp. Å ena sidan började man då genast ropa: Död åt fransmännen! Framåt, gossar, framåt! Och å anda sidan kommendera: des: SHugg in på packet! Hugg in, hugg in! — Ändtligen anlände fransmännens be. fälhafvare, den unge kaptenen, som, ång: rande hvad som skett eller fruktande del skeddas följder, på allt sätt bemödade sig att återställa ordningen, bad att de brotts. liga skulle utlemnas till honom och lofvade att strängt straffa dem. Men man ville icke höra på honom, stridsropen började ånyo och kampen skulle äfven hafva begynt, då abboten visade sig i spetsen för en lång procession af munkar, som sjönrg p? !mer och buro facklor i händerna. Med lika vördnad ansedde båda ce stridande partieroa, ställde Mmunkarne midt emellan de fiendtliga rna sami sjöngo helt lugnt hela r till slut hvarunder vreden å ömse hade till fälle att svalaa. Dereft abboter en uppmaning att :v tal som hufvudsakligen innek 1lle vare en stor synd ceh för: ud, mo den helige Mikael, af Frank rike och mot hans igen, om det, för trenne elö reg skull komme till strid befolkning af goda och het en trupp tappra soldater, orde öt verenskomma om, ottsliga Att en sådan Lä d nvycke syndigare nu, engelr Mikael just pr rverk säsom han adem som äro f kalla i frid oc Juedre