Aftonbladet – 31 december 1863, sida 3

m— — — ———— tig i predikstolen. Pehr Gubbes predikan går dock utanpå allt öfrigt i den vägen jag hört omtalas. Predikanten beskref för sina åhörare huruledes Gud skulle på yttersta dagen framkalla enhvar att stå till svårs och huruledes ordningen äfven då komme till honom, predikanten. sDäs — fortfor han — ropar vår Herre: Herr Pehr Gubbe! Prost och pastor i Hablinabo och Silte, kom fram! Men jag fattig syndare 2åller mig undan så länge jag kan och gömmer mig. I detsamma kröp han ner ett par ögonblick i predikstolen, så att församlingen ej såg honom, reste sig åter upp och fortsatte: sFör andra gången kallar vår Herre mig: Pehr Gubbe i Hablin: bo, kom fram! Men ännu göms mer jag mig (åter kröp han neren kort stund.) Då ropar vår Herre tredje gången: Pehr Gubbe! och nu måste jag fram för Guds domstol. Då frågar mig Herren: hvar hafver du dina får? men jag svarar och säger: Herre, jag hafver inga får, utan endast idel stinkande getaberkar. Då skall Herren i vrede utropa: Så gack åt heifvete med dig och dina getabockar! Öch vi draga då, mina åhörare, i sällskap och med förtviflan till det eviga pinorummet; men under det vi ära på vägen dit höres vår Herres röst i mildhet så tala till mig: Pehr Gubbe! jag ve: hnru du arbetat och mödat dig för att omvända dessa bårånackade Hablingeoch Silte-boar, men at de ej velat höra dig; gack in i din Herres glädje! Då, mina åhörare! då blifva vi åskilde. Jag går in i Guds himmel, men I uti dea svåra pinan, om I icke omvänden och bättren eder. Amen. : Se detta var en predikan på salig Gubbera viss. (Gotl. L Tj) or — Långsam rättvisa. Högsta domstolen i Maårid har nyligen afkunnat dom i en rättegång, som legat inför domstolarna i 240 år; den angår arfsrätten till qvarlåtenskapen efter Perus namn kunniga eröfrare Francisco Pizarro. Int dett tosndee don inn vr