Aftonbladet – 30 december 1863, sida 2

England under Danmarks konflikt med Tyskland. Eburu utan tvifvel denna beskyllning är ogrundad eller i hög grad öfverdrifven, så är det icke destomindre visst, att grekerna hafva rättmättiga anledningar att vara i hög grad missnöjda med bestämmelserna i den traktat af den 14 Nov., som uppställer vilkoren och sättet för de joni-ka öarnes öfverlemnande åt Grekland, hvilka bestämmelser äro i hög grad särande för grekernas nationalkänsla, kränkande deras intressen och hinderliga för deras sträfvanden att ernå en sjelfständig politisk ställning. De af England uppställda vilkoren äro hufvudsakhgen trenne. Det första vilkoret innebär förstöring af alla fästningar på ön Korfu, ej blott dem, som äro uppförda af engelsmännen, utan äfven dem, som blifvit byggda af venetianarne och tillökade af fransmännen under general Donzelot, Korfus guvernör, hvilken så tappert utan afbrott från 1809 till 1814 uthärdade blokaden af den engelska flottan. Ehuru den tappre generalen under hela denna tid saknade förbindelse med Frankrike, samtyckte han ej att utrymma ön förr än Jå Ludvig XVI:s befallning i kraft af fördraget i Paris. De befästningar, som engelsmännen anlagt, äro fästet på holmen Vido, hvilket spärrar redden, samt på sjelfva Korfu det vackra citadellet på Abrahamsberget, hvilket påbörjades år 1861 och knappt hann fullbordas till slutet af år 1862. Anmärkas bör, att dessa befästningar blifvit byggda till ena hälften för engelska kapitaler och till den andra för penningar, tillsläppta at den Joniska staten, som på dessa fruktansvärda anläggningar uppoffrat betydliga summor, hvilka icke kunna uppskattas till min: dre än 1,300,000 (23,400,000 rdr rmt), ansenliga uppoffringar, som tillräckligt rättfärdiga de billiga protesterna mot fästenas förstöring. Det andra vilkoret i fördraget påbjuder neutralisering af hela den Joniska arkipelagens område samt förbjuder hellenernas konung att underhålla stationer för flottan i dess hamnar och att der förlägga trupper till större antal än som oundgängligen erfordras för den inre polisen på detta område. Det tredje vilkoret medgifver upprätthållandet för obestämd tid af de handelsfördrag, som blifvit ingångna under engelskt protektorat i de Joniska öarnes namn. Så länge dessa fördrag gälla, draga landets naturliga och nästan enda produkter, olivolja och korinter, en utförseltull af 197, af värdet, och de engelska manufakturalstren en införseltull somliga at 3 4, andra af 4 4 at värdet. Befästningarnes förstöriog på Korfu, hvilken blifvit besluten på Portens och Österrikes enträgna reklamationer, enär de icke velat annat än på detta vilkor samtycka till afträdandet i strid mot stadgandena i 1815 års fördrag, skulle kunna ha blifvit bifallen, huru hård och påkostande den än var, men det joniska områdets neutralisering och dess annexion med så tyngande vilkor, som göra fördelarne deraf för Grekland alldeles illusoriska, stodo också i alltför stor motsats till landets egna önskningar, hvilket oupphörligt i 13 års tid fordrat föreniog med konungariket Grekland, för att ej väcka den lifligaste opposition. . Dessutom har England, genom att förbehälla sig monopolet på handeln, velat behålla alla förmåneroa af det protektorat, som det afstår, utan de omkostnader, som voro en oundgänglig följd deraf. Man kan lätt fatta, att dylika vilkor skulle kuona tända eld i sinnena bäde på de joniska öarne och i Hellas. Glädjen öfver den nye konungen tog derföre ett plötsligt slut, när denna traktat blef bekant och lemnade rum för skarpt misstroende och häftig ovilja. Det lättrörliga och passionerade folket ropade genast, att det var förrådt och bedraget. Den sednaste revolutionen har bragt in i representantförsamlingen ett stort antal politiska agitatorer, som med begärlighet gripa missnöjesanledningarne. Deputeradekammaren räknar knappt 80 ledamöter med moderata åsigter, men 130 som höra till det mest exalterade partiet. Och under den situation, hvari man befunnit sig, hade grefve Sponneck hittills icke vågat råda konungen att upplösa kammaren, emedan en eådan åtgärd emot en konstituerande församling, som just hade valt konungen, lätt skulle kunna berötva denne hela hansauktoritet och framkalla en ny revolution. Det återstår att erfara, huruvida man omsider hade försökt en sådan upplösning eller om det varit någon annan omständighet, som gifvit signalen till det utbrott, hvi.ket ou egt rum och eom föranledt konungen attj begifva sig på flykten. telegrafunderrättelser från Köpen