Aftonbladet – 29 december 1863, sida 3

välkommen — men vi äro så lyckliga nu att jag ej med glädje kan tänka på någon slags förändring. f:sta Juli. Vicomten är sig mycket olik; min hustru har också märkt det. Jag frågade honom om orsaken till hans nedslagenhet, men kan ej finna att han spelat högre än ban brukar, och jaz vet ingen annan förlust eom skulle röra honom. Den friska lsndtluften, säger han, skall snart äterge honora helsan. Ja, svarade jag, så vida ni ej händelsevis skulle dö at ledsnad under tiden. 3:dje Juli. Gabrielle såg bedröfvad uti deg — kanske borde jag sagt allvarsam — för förata gången sedan vårt giftermål. Då vi om aftonen blefvo allena, sade jag till henne: Gabrielle, mellan oss bör ej finnas ens en skugga at förbehållsamhet; säg mig, hvad är det som oroar er? Hennes fordna skygghet tyck es hafva; återkommit och hon skiftade färg, såsomi! alltid då hon blir orolig. Jag såg att hon. kämpade med sin naturliga blyghet ochjag väntade tåligt, hållande hennes händer i mina, för att med kärlek och ömhet uppmuuntra herne, Monsieur de Grandebamps säger att ni är så lärd och att jag är så okunnig. Han: sade — nej, han eade icke, mena han lät mig förstå, att ni skulle snart tröttna vid mig, att ni blott intresserar er för litteratur, vetenskaper och — och — allt sådant som. ja: ej förstår. Han tycktes förvåna sig öfver att ni någonsin ens tänkte på att gilta er med mig, och nu förvån:r det mig äfven. Älskade Gabrielle! Tack för detta för(roende. Jag hade dock trott att Grandchamps var alltför stor smickrare för att säga dylika saker.4