Aftonbladet – 29 december 1863, sida 3

pris som helst — jag vet icke hvarföre jag dröjer tilldess; är det af fruktan? 17:e Juli. Jag sade i morgse at: jsg ämnad gå ut för att fiska, men återvände nästa gepest och gick rakt upp till Gabrielles rum å jag närmade mig dörren, hörde jag henne ila öfver golfvet och hastiot ekjutc för regeln. All besinning öfvergaf mig. Oppna dörren, Gabrielle!x Ja, min väv, på ögonblicket. tGenast, madame.s Regeln frånsköts ögonblickligen och Ga brielle etod framför mig med rädsla och förvåning målad i sitt vockra ansigte; jag hade kallat henne madame. Hvarföre stängde ni dörren ?5 Intet svar. Hvarföre stängde ni dörren? upprepade jag ännu häftigare. Icke heller na nåzsot svar, men Gabrielies förskräckta blickar vände sig oupphörligt mot ett stort klädskäp vid fönstret. Gif mig nyckeln till det der skåpet.4 Hon räckte mig darrande den begärda nyckeln, men då jag satte den i låset, sprang hon fram med det olyckligaste utseende i verlden och satte båda händerna mot dörren. Jag besvär er, öppna ickel Till svar tog jag båda hennes händer (de äro små som ett barns) i en af mina och ryckte häftigt upp dörren, hvarvid en — stor vaxdocka ramlade ut emot mig. Det var således min rival! Den hade kommit i den låda, som skickata henne från Paris och som gjorde henne sä mycket nöje. Det var hennes docka som i klostret under så många år utgjort hennes högsta nöje, det var hennes lekkamrat. Och jag, jag hade varit svarlsjak på en doeka, bvarmed min stackars lilla femtonåriga hustru lekte ji smyg! Då jag fick se vaxfigurens runda, ,