Aftonbladet – 29 december 1863, sida 3

Hr Blanche besvarade den honom egnade skålen i ett längre tal, eom vi tyvärr icke -läro i tillfälle att meddela. Talaren uttryckte -Ii den förra delen af detta tal med en oefterbärmlig humor, huru gerna han, när det Fl ändtligen kommit derhän att han skulle rezlisera sin ungdomslängtan efter Italien, skulle ha velat underlåta det och komma ifrån sitt tillkänvagifvande till Illustrerade Tidningens prenumeranter om sin tillämnade resa: huru gerna han skulle velat förklara att i detta tillkännagifvande låg ett tryckfel, och att det varit t. ex. till södra Sverge, i tället för till södra Europa som hen skullelärdas. Men man hade nu tagit honom så på orden, att han väl måste göra en Romresa. Lika humoristisk som denna del af talet varit, lika allvarligt upphöjd var den sednare delen, der talaren påpekade hvarje samhällsmed lems skyldighet att egna sin omtanka åt det allmännas angelägenheter och uttalade sig om sin egen beredvillighet i detta hänseende. Efter detta tal, ofta atbrutet än af skratt, ägd af bravorop, kunde hr Blanche icke undgå den hyllning som mer och mer kommit i bruk här, nemligen att bäras omkring salen, följd af alla de närvarande, under Björneborgsmarchena toner. Härnäst beträdde hr F. Hedberg tribusen och uppläste, etter en lätt och lycklig inledning , nedanstående med mycket bifall mottagna verser: Du lemnar oss, broder, du säger farväl Åt vinterns och drifvornas land, Och skyndar att uppfriska sinne och själ P? vårens och drufvornag strand. Du drager igenom den upprörda verlå Meå längtan till konstens halft ramlade härd, Som vaktas åt välgödda munkar Annu af de frankiska svärd Da lemnar oss Au, liksom året det gör, Som friden oss lemnar kanske, Men glömska vi icke beskylla dig för, Du har dina skäl — liksom de. Dig har det helt visst liksom Vikingen gått: Du nog af bestyr och befattningar fått, Du längtar ifrån komiteer Och utskott i stort och i smått: I sanning. din längtan en hvar kan förstå Hur mycket han saknar dig än, Ty mången har ledsnat på bättre än så, Fast varm som det allmännsvän! Så res då, och andas orangernas doft, Och skaka från anden det urzamla stoft Som steg ifrån riksdagens luntor Mot plenisalns tryckande loft! Men när du styr färden mot söder nu ned, Du 4son utaf söder och nord, Så tag några uppdrag i nattsäcken med, Som minne af fädernas jord. Du vet. det är vanligt på resande fot Att ta kommissioner och helsningar mot, Att lemna till höger och venster Som bot väl för reslustans sot! Den första du helse, må Sörensen bli, Den vännen, nu stadd uti sorg, Tv säker jag är att du ej far förbi Hans donnerumwettertes borg! Säg honom att hjertan här finnas som slå För hoppet att brodren det väl måtte gå, Och säg honom att — om det gäller Så finns det väl armar också! Och kommer du sedan till Elbe och Spree Och kanske till Donau med, Så kunde du gerna båd helsa och be Att nord n fick vara i fred! För herre Gud! hvarför ska vi ätas opp När ölet vill gäsa i tyskarnes kropp, Och Bismarck kompani sätta För frihet och enighet stopp ? Nog finns det bland länder, minst trettiotvå, Om lott de om äran blott dra, Ett brödstycke som herr majoren kan få Förutan att Slesvig just ta! Och nog kunna tvskarne sofva ändå, Om just ej på Ejder-dun ligga de få Säg det, 7 den sanningen ingen h Professor har visat dem på! Om genom Paris dig en händelse för, Så fråga för ro skull ändå, Om någon der vet hvar le grand EmpereurX För tillfället kan träffas på ! Och om du ej tänker att resa express Och inte är rädd för en högmålsprocess, Så fråga helt lätt, hvad för mening Han har med sin stora kongress? Och när så du gästar Italias strand. Som blommar på brinnande grund, Så frambär en helsning till skönhetens land, Ifrån våra öar och sund. En helsning till dem, som, fast nordbor som vi, Dock sofva den drömlösa sömnen deri — Och glöm icke Emelie Högqvist, Och gå icke Byström förbi! . Och nu ett farväl, och välkommen igen Från påfvens vanslägtade stad, Må åter du helsas helt snart af hvar vän Som nu ser dig färdas åstad! Kom åter med blommor och glädje och vår, Med fröjd uti sinnet och krans i ditt hår, Till älskade fädernejorden, Som tacksamt ditt värde förstår! ed— Nästa nummer enligt festprogrammet ut fördes af hrr Jolin och Uddman. Hr Jolin hade författat en dramatiserad dikt, deri han sjelf utförde det ena pariiet (B), halfsjungsnde det på melodien Jug kommer ifrån nobis jag4 (ur en af Blanches komedier), och hr Uddman utförde den sandra, begge med Jika komisk verve. Kören till B:s ver ser utfördes ef ett antal sångare, hvaribland en del af kungliga teaterns lyriska artister. Dikten var af följande lydelse : A, Hvad ger oss väl ryktet för slående ord; Hvad går det åt 4Sonen af Söder och Nord, Hvad går det åt Blanche, som från klagande bröder, Vill midt under vintern bege sig åt Söder? Han blifvit trött vid Nobis, han, Vid Oprakällarns glada kunders. Den lager han på riksdan vann Trifs ej i våningen inunder. Chorus: Trifs braivåningen imnder. ÅA. Jag undrar, om Blanche kanske börjat bli rädd, Rädd, att i Siberien redes en bädd För hvar patriot uti Skandiens riken Som skämtat med vännen på hinsidan viken? B. Visst tusan känner han gig rädd, Tv Murawiew har lofvat nvvpan.