ning göra anspråk på, skulle ha gjort gemensam sak med alla upplysta regeringar för att åvägabringa försoningar, utplåna agg och påyrka sådana oundgängliga förbättringar, som förebygga revolutioner och krig. Var väl detta en utopi? Nyare händelser ha bevisat motsatsen och förr, än vi trodde, rättfärdigat kejsarens förutseende. Konungen af Dan: mark dör; lidelserna stegras, folken röra på sig och regericgarna vackla mellan fördragens bok staf och sina länders nationalkänsla. Endast en kongress var i stånd att med hvarandra förlika de af fördragen bundna suveränernas pligter och folkens rättmätiga sträfvanden. Englands afslag har tyvärr omöjliggjort det förra resultatet, hvilket vi hoppades vinna genom kejsarens uppmaning till Europa. Nu återstår den andra hypotesen: en mindre kongress. Huruvida den skall förverkligas, beror af suveränernas vilja. Vi skulle efter det britiska kabinettets afslag kunna anse vår pligt vara uppfylld och hädanefter blott taga vår nytta eller våra särskilda intressen i beräkning vid de händelser, som kunna komma att inträffa. Men vi föredraga att taga fasta på den goda sinnesstämning, som blifvit os8 bev.s d, och erinra de suveräner, som anslu: tit sig till våra åsigter, att vi äro beredda att öppet med dem beträda den gemensamma öfverrenskommelsens väg. En öfverensstämmelse i åsigter och förfarande mellan kontinentens förnämsta ministrar, hvilka likasom vi inse den nu: varande tidens faror och framtidens trängande behof, skulle utöfva ett stort inflytande på framtida tilldragelser och förhindra, att allianserna eller besluten gifvas till pris åt slumpen. Då det var fråga om en allmän kongress, kunde kjesaren icke, utan att frångå den uppgift han utstakat för sig, hvarken uppställa något program eller ställa sig i godt förstånd med några af makterna, för att derefter för de öfriga framlägga en på förhand uppgjord lan och sålunda genom en särskild underhandling gå de rådplägningar i förväg, vid hvilka han beslutit uppträda utan förutfattade ider och fri från alla särskilda förpligtelser. Men nu skall denna församling, då hon ej längre kan bli fullständig, icke ha den skiljedomareauktoritet, som skulle ha tillkommit en europeisk kongress; viinse nu, att innan suveränerna sammanträda, skola de vilja gifva sina utrikes ministrar i uppdrag att öfverenskomma om de frågor, som skola debatteras, på det att kongressen må bekomma större utsigt till ett praktiskt resultat. Ni bemyndigas derför att i enlighet med ofvanstående upplysa det hof, vid hvilket ni är ackrediterad, om kejsarens afsigter och lemna hr utrikes ministern en afskrift af denna depesch. Mottag 0. 8. v Drouyn de Lhuys.?